Imorgon blir det skivstång med mannen! Farmor passar Freja. Sen blir det lite "klipp o klistra", för Johan ska iväg på torsdag så då kan jag inte träna, och sen vill ha gärna träna på onsdag eftersom han inte kan tränar på fredag. Så jag kommer köra ett mammajympa-pass på tisdag och fredag. Det är bättre att köra ett sånt pass än inget alls. Och sen på lördag tänkte jag pröva ett bas-jympapass. Har aldrig kört jympapass innan, men ett bas bör man ju klara av!

       

Marina hade den här frivilliga utmaningen på sin blogg, och jag är JÄTTEUTTRÅKAD så jag tänkte, va fasiken, jag gör den!

1. Stänger du av mobilen när du sover?

Nej det gör jag inte. Men jag tar inte den längre med mig in i sovrummet. Jag har en egen väckarklocka, en levande, hon heter Freja. Men när jag jobbar så har jag den i sovrummet, för då får den agera väckarklocka.

2. Vem såg dig senast naken?

Johan så klart hehe

3. Hur såg du ut på högstadiet?

OJ, som en kamelont. Byte hårfärg lika ofta som andra byte kläder hehe. Längd på håret varierade också kraftigt. Men jag lyckades banta ner mig en del på högstadiet, så jag var väl normalbyggd på den tiden! Fast ibland hade jag blont kort hår i punkfrisyr och ibland var det svartlila och axellångt ;) Ombyte förnöjer!

4. Hur kommer du se ut om tjugo år?

Hmm.... då är man 47...hehe, jag förhoppningsvis har jag inte kort rött/lila kärring permentat hår. Och man har väl förhoppningsvis en schysst klädsmak. Men det är inget jag fasar för!

5. Hur var du på dagis?

Jag gick aldrig på dagis. Hade en dagmamma, men jag var knappt där iheller. Mamma jobbade natt så jag var hemma med henne väldigt mkt. men jag var väl som barn är mest, uppfinnigsrik, pratglad, och så älskade jag att sjunga. Och pappa var givetvis min största idol!

6. Hur är du att ha som arbetskamrat?

Jag är nog en väldigt bra kollega. Jag är målmedveten och ambitiös. Jag hjälper gärna andra, eftersom jag ibland förväntas bli hjälpt. Jag är glad och gör därmed andra glada. Kan nog uppfattas som bitchig när jag sätter den sidan till. Men det är inte många som råkar ut för den sidan, inte så länge man gör som jag vill. Har ju turen att driva konferensavdelningen ensam, så därför blir jag bara förbannad om någon gör något som skapar bekymmer för mig. Jag sköter mig helst själv. Och är riktigt bra på det jag gör!

7. Har du celluliter?

Ja det kan du hoppa upp och sätta dig på

8. Biter du på naglarna?

Ja tyvärr, fast betydligt mindre nu än jag gjorde när jag var yngre.

9. Har du något handikapp?

Nej

10. Är du rädd för att få hängbröst?

Nope, det finns speciella doktorer som fixar sånt ;)

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?

Citerar gardell: Gud är en svart, lesbisk kvinna som delar ut makaroner till alla som går förbi ;)

12. Svär du?

Försöker att låta bli, men det slinker nog ut ett och annat fan och helvete!

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?

Nja..... jag är inte otrevlig så länge dom accepterar att jag inte är intresserad av deras religiösa samtal. Men när dom tränger sig in, som dom gjorde en gång när jag bodde hemma, så har jag inga problem att smälla igen dörren över benet på dom!

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?

Jag är nog inte homo alls. Men som Marina skrev, man har väl varit fylle-flata (vilket måste vara dagens bästa ord by the way).

15. Tror du på utomjordningar?
Ja det gör jag faktiskt. Jag tycker att det är storhetsvannsinne att tänka att vi är alldeles ensamma i den här världen.

16.Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du då?

försöker komma på något riktigt bra... men sen jag läste om Marinas grillade kyckling är jag nog enig att hålla med. Grillad kyckling och en sallad hade jag nog kunnat leva på resten av livet. 

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?

Fisk! och inälvsmat.

18. Har du blivit arresterad?

hehe nej!

19. Ljuger du?

förvrängt sanningen har väl alla gjort, det kan säkert någon kalla för lögn. Men nej jag ljuger inte medvetet.

20. Har du kysst en polis?

Nej. Men jag har en polare som snart är färdig polis, och hade jag varit singel hade jag hånglat upp honom ;)

21. Är du rädd för Securitasvakter?

HAHA Nej varför skulle jag vara det?

22. Har du någonting att dölja?

Nej inte vad jag vet!

23. Vad har du på din nyckelknippa?

Nycklar är ju en förutsättning ;) Men annars hänger där en tagg till porten och ett K med bling-bling-stenar.

24. Är du/har du varit gift?

Jajamensan =) snart 5 månader som Fru Malmborg.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?

Utan att tveka, JA!

26. Kan du laga cyklar?

Hänga på kedjan kan jag, och fixa ett punkterat hjul hade jag också fixat. Men det finns folk som jobbar med sånt, så varför göra dom sysslolösa?

27. Kan du fixa med bilar?

Absolut inte! Eller..jag kan ju tvätta dom och städa dom invändet. Men jag misstänker att frågar gäller meckandet av en bil och där är mitt svar: Absolut inte!

29. Kan du baka bröd?

Har faktiskt aldrig försökt. Bakar däremot scones lite då o då.... men det kvalificeras inte som bröd ;)

30. Vet du hur man frostar av en frys?

Ja det är väl klart! men nuförtiden finns det självavfrostande frysar ;) Men annars är mitt tips att koka upp vatten och ställa grytan med det ångande vattnet i mitten av frysen, då går det bra mkt fortare ;)

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?

Tveklöst: Simpsons!

"Till Freja!

Du är väldigt liten nu när jag skriver detta brev. När du är stor nog att läsa detta brev så vet jag inte om jag finns i ditt liv, men jag hoppas det. Jag hälsade på dig som en liten plutt i magen. Du bars med stolthet. Din mamma älskade sin kropp, sin mage och hela sig själv mer än hon någonsing gjort under tiden du låg där och tryckte.

Jag skriver detta brev för att jag vill förklara från ett annat perspektiv hur efterlängtad du var.

Din mamma och jag träffades via internet, en vänskapssaga som började när du var ett litet frö i din mammas mage. Vi väntade er samtidigt, din mamma väntade dig Freja och jag väntade mitt busfrö Nelli. Du kommer kanske inte ihåg, men ni fikade vid Åhléns tak en solig Augustidag 2008. Du var så söt och flirtade fint med Nellis pappa. Vet inte om Nelli såg upp till dig och ditt nappande, men efter att ha tokvägrat napp så tog hon napp för första gången efter hon träffat dig. Du är trots allt lite äldre och är därmed en förebild att se upp till.

Din mamma fanns för dig redan när du var en liten sparkande plutt i hennes mage. Men hon fanns för oss andra också. I det nätverk som vi hade fanns hon alltid till för alla andra. Hon slog ifrån oss oro när vi kände det och delade frikostigt med sig av sina upplevelser. Hon finns fortfarande som en öppen och stöttande Kimsan för alla oss som behöver henne.

Din mamma är otroligt givmild, hon kände inte ens mig när hon erbjöd sig att dela med sig av sina förmåner genom det jobb hon hade på Scandic. Hon fixade och trixade så att jag och Jocke kunde bo på Hotell Scandic för en billig peng när vi skulle från Stockholm till Göteborg för att gå på "baby och barn" mässan. Ni låg i magen men ändå åkte vi dit för att se om vi inte skulle kunna hitta massa kul till er. Efter mässan visade din mamma återigen sin frikostighet genom att erbjuda oss sitt sällskap under middagen och maten fick vi för halvapriset. Helt underbar resa. Under middagen så sa din mamma något som roat mig sedan den dagen du föddes. Vi diskuterade förlossningar och din mor lovade dyrt och heligt att inte skrika under förlossningen, hon tyckte det verkade mesigt. Jag kan ju säga så här, att det sms jag fick timmarna efter du var född var just ett sms för din mamma var för hes för att prata. Hon hade skrikigt sig hes.

Under stor del av din tid i magen så bar din mamma en pingla runt halsen så att du skulle höra ett tryggt lugnande ljud medans du låg där i.

Allt efter som tiden gick började din mammas tålamod tryta. Hon ville ha dig ute och det var NU! Hon började väl längta när du var ett litet frö, men de sista 6 veckorna började det hela trappas upp, hon skrev om sin längtan och nyfikenhet gällande dig. Hon försökte bli av med en del av sin rastlöshet genom att shoppa sig tokig. Hon köpte allt möjligt fint till dig, kläder, filtar, vagnar mm. Det fattades inget. Sen började otåligheten trappas upp maximalt de sista tre veckorna. Din mamma tog till varje husmorsknep för att du skulle komma ut, Hon gick och gick, hon gick så att hennes fötter var som vattenfyllda stockar. Hon skurade och donade, tvättade babykläder och gick lite till! Men du ville inte komma ut. Din mamma var minst lika glad varje gång en bebis tittade ut i vårt lilla nätverk, men du kan ana hennes avund. Hon var inte ens beräknad att föda på ett bra tag då hon började locka ut dig. Vi andra roades av hennes otålighet och hennes sökande efter tecken på att det hela skulle sätta fart. Förstå då hur hon led när du vägrade komma på beräknade dagen. Mamma mia, din mamma gick som på nålar och tog i hard core. Hon promenerade sig till den milda grad. Men inte ville du ut för det. Jag fick säga till din mamma att hon skall ha sina fina vattenfyllda fötter i högläge och äta praliner i soffan så att hon faktiskt orkar sen när det var dags för dig att komma ut.

Hon följde det rådet en dag av många möjliga. Jag kallade din mamma för "den otåligaste kvinnan i på sin sida av stan". Hon bara längtade ihjäl sig efter dig.

Som sagt, hennes beräknade datum för din förlossning passerade och min närmade sig. Nu fick jag mycket stränga order från din mamma att INTE föda innan henne, för då skulle hon bli sur. Alla andra fick ju sina bebisar, men inte hon. Och jag skulle knipa ihop tills du tittat ut! Och så blev det ju, lilla Nelli fick vräkas! Hon drogs ut med klocka efter att bosatt sig ett par veckor för länge i magen enligt doktorn. Du skall veta att även du fick ett brev som innehöll hot om vräkning, Du hade minsann missbrukat ditt 9 månaders kontrakt. Så roligt!

Men sen så en härlig dag efter en massa tecken, känningar, förvärkar, sammandragningar och gud vet allt så var det dags för dig att titta ut. Din mamma hade åkt in till sjukhuset en gång men blivit hemskickad och nu när hon återigen anlände för att ta emot dig så vägrade hon lämna stället förräns hon hade dig i sina armar.

Tillslut kom du söta onge. Jättejättefin! Din mamma skrev till oss alla att du var helt underbar och att hon var förälskad i dig samma sekund hon såg dig. Som vi någonsin tvekat på det. ;o)

Så en mer efterlängtad liten krabat har man fått leta efter.

Jag önskar dig allt gott på denna jord! Välkommen hit och njut!

Mitt motto är att "världen är galen utanpå och vild inuti"!

Bästaste livet till dig!

Marianne "

Idag, söndagen den 15 februari 2009, blir vi väckta av att porttelenfonen ringer kl 05.46.

När jag svarar får jag till svar: det är polisen, ni hade ringt!

Detta är inte sant. Vi låg och sov. Jag svarade just så, att vi sov och att vi inte hade ringt. Då svarar polisen mig: Okej. Hejdå!

Inget: vi ber om ursäkt att vi störde, eller vi vill gärna komma upp för att få det bekräftat.

Dom godtog helt sonika mina ord om att det inte var vi som ringt, och gick.

Tänk nu om det hade stått någon i min hall med en pistol riktad mot mig. Tror polisen på fullaste allvar att jag hade sagt det då. Och sen en annan sak, varför ringer dom på porttelefonen, om det nu hade varit något så är väl sannolikheten ganska liten att jag inte hade svarat på porttelefonen. Vad hade dom då gjort? Skitit i det och gått?

Eftersom jag blev väckt, skrämd och rädd över denna väckning så kunde jag ej somna om. Istället satt jag i soffan en stund och kände mig orolig. Så 20 minuter efter polisen påringning, ringde jag upp Malmöpolisen och ifrågasatte det som hade hänt.

Tjejen som svarade på polisen kunde inte riktigt svara på vad som hade hänt. Men när jag återigen upprepade var jag bodde så sa hon: 48???

Ja, svarade jag, vi bor på nr 48! Då informerar den kvinnliga polisen i andra ändan att polisen haft ett ärende på nr 78!

Är detta klokt? Inte nog med att dom väcker fel familj tidigt på morgonen, dom ber inte ens om ursäkt. Dom godtar helt sonika min förklaring om att vi ej ringt för att vi låg och sov. Sen står dom utanför vår port i säkert 5 minuter innan dom kör iväg, till rätt port, förhoppningsvis. Detta innebär att den/de person/er som ringt polisen får sin hjälp ännu senare!

Behöver jag säga att jag är upprörd?

Ett ord: KATASTROF!

Idag är det Fredagen den 13e. Hur känner ni in för det??

Såhär säger wikipedia om fredagen den 13e

"Fredagen den 13 är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika hypoteser varför fredagen den trettonde uppfattas så. En grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag.

En annan hypotes grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.

Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan konspirerade så att Balder dog. ^[1]

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.

Triskaidekafobi är en rädsla (fobi) för talet tretton och fobi för fredagen den 13 specifikt kallas Paraskavedekatriafobi."

Själv har jag alltid haft nr 13 som lyckotal, och fredagen den 13e har faktiskt varit en turdag för mig då den infallit. Så, nej, här är det ingen skrockfullhet alls.

Lars Winnerbäck är den andra mannen i mitt liv. Jag blev introducerad för LW av min vän Frasse. Frasse älskade verkligen LW och hans engagemang och kärlek för låtarna fick mig att lyssna extra noga. Den natten, då vi satt hemma hos en gemensam vän, david, och analyserade LW låtarna hela natten, kommer jag aldrig glömma. Det är en sån där stund som jag alltid kommer att värdesätta.

LW är för mig vår. Och hans musik gör mig glad. Många tycker att han är svår och gnällig. Jag tycker han är fantastisk på alla sätt och vis. Han är ödmjuk inför sin roll som artist, och han skriver så fantastiskt fina texter.

Mitt absoluta favorit album är faktiskt Rusningstrafik. Här kommer lite radtexter ur diverse låtar. Rader som betyder mycket för mig. Eller som jag helt enkelt tycker säger ALLT!

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet"

Ur: Kom änglar

"Och allt som vi sa då;
tänk att man kunde säga så
Vi snacka' skit om alla vi kunde klandra,
för att komma på att vi bara hade varandra.
Det kunde varit några andra.
Men det var vi."

Ur: nån annan

"inatt var det någon som lyssnade till
hennes snåriga ord
och fördjupade tankar om livet
inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd
och ett ordförråd stod övergivet
nu skiner morgonsolen in
vackrare nu än någonsin
när han kysser hennes bleka vinterskinn"

ur: Hjärter dam

"du har så svårt att säga
om jag ens betyder nåt för dig
jag räcker inte fram
men du har så svårt att vara ensam
så du går till lilla mig
men en dag försvinner jag ur dina ögon
som en svår och jobbig grej"

ur: En svår jobbig grej

"vi är som personifierade nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
ont om rutiner gott om dåliga vanor
gott om kitchiga planer
jag lever för kicken
precis som du
jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
jag har frihet i blicken
precis som du"

Ur: tvivel

"jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
jag får en doft av sommarens sista dagar
när vinden blåser in från England

som du sa, det verkar svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera
jag har kvar av sommaren om du behagar
om du behagar komma hem från England"

Ur: Jag hugger i sten

ÄLSKAR den låten! Den gör mig så lycklig. Kan inte säga varför. Men det går rakt in i hjärtat. Tror att det beror på Kalasturnén i Malmö för nån år sedan på Mölleplatsen, när solen sken, och livet var underbart, och LW sjöng denna låten. samma turné uppträde Timbuktu med låten: The botten is nådd. Och introducerade hela konserten med orden: den här låten är om oss, fast imorgon! Kommer ALDRIG glömma den dagen. hihi

"jag vill gå hem med dig
bara gå hem med dig
innan eftertänksamheten
har raserat hela natten
vill jag gå hem med dig
bara gå hem med dig
genom vårens första rodnande natt

du är den enda
du är den bästa
som jag har letat
som jag har väntat

det är så enkelt
nu vill jag ha dig
vad ska jag säga
mera"

Ur:jag vill gå hem med dig!

Nog har vi känt så nån gång, nån kväll efter krogen ;)

"sen du var här har tiden tickat fort
jag är nog mera inspirerad nu jag längtar inte
längre efter tågen som ska ta mig härifrån
och allt som tråkade ut mig då
känns lite mera värdefullt sen du var här"

Ur: Sen du var här

Mmm så fick definitivt Johan mig att känna. Det är därför han nu är min man hihi

"i dina ögon
var det lättare att va
i dina ögon
jag trivdes bättre i dina ögon

du sa jag vet vad du vill
jag sa jag vet vad du tror jag tror
bara vänta lite till
så får du tro vad du tror du vet vart jag bor
du får gärna komma hit och skrämma mörkret"

Ur: I dina ögon

Visst är det så,att ibland önskar man att man kunde se på sig själv ur en annan människas prespektiv. Jag sa till Johan häromdagen att jag önskar verkligen att jag kunde se på mig själv som han gör. För han tycker verkligen jag är det vackraste som finns, men det är inte alltid jag själv ser det som han ser. Tyvärr!

"min älskling har ett hjärta av snö
så skört och vasst som skaren
och det smälter lika lätt som isen i drinken
i glaset som hon lämnat i baren"

Ur: Min älskling har ett hjärta av snö

Låten får mig att tänka på mitt ex. det var just såhär han beskrev mig efter att det tagit slut mellan oss. Men kom ihåg det var han som gjorde slut med mig. Och jag hade kanske all anledning i världen att vara just kall och lite distanserad.

"jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns"

Ur: om du lämnar mig nu

Jag kan inte höra den låten utan att börja gråta. Helt vansinnigt. Men den är SÅ bra. För det är precis såhär det skulle kännas om Johan försvann ur mitt liv. Kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Han är mitt allt!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja mina vänner, nu har ni blivit överdoserade med LW, men det bjuder jag på!

Även den här gången var jag förtidig, det ligger i min natur, redan en halvtimme innan vi bestämt träff satt jag där på bänken smått nervös, men mest nyfiken och väntade på honom. Killen med stort K.

Tankarna snurrade runt i huvudet på mig: "Kommer jag känna igen honom?" "Är han lika snygg i verkligheten som på bilderna?" "Är han trevlig?" "Tänk om vi inte har något att prata om!"

Sådär höll jag på och stressade upp mig själv tills han kom cyklade över torget på sin cykel. Jag stelnade till och kände hur hjärtat började bulta innan för bröstet på mig. "Jisses, vart ska jag ta vägen?", tänkte jag, svävandes mellan nervositet och halvpanik.

- Hej!, Sa Johan och hoppade av sin cykel och log mot mig.

Vi kände igen varandra direkt, det rådde ingen tvekan. Och när jag möte hans blick och hans leende försvann nervositeten.

Vi styrde våra steg mot Victors, den mysiga uteserveringen på Lilla Torg i Malmö. Det var lite blåsigt, och lite kallt trots att det faktiskt redan var inne i mitten på maj, men vi trotsade vädergudarna och slog oss ner med en öl vid ett litet bord.

Där satt vi sedan i ett par timmar och pratade med varandra som om vi känt varandra hela livet, för det var så det kändes. Det fanns inget som vi inte kunde prata om med varandra. Inget ämne var för pinsamt och inget ämne var för tråkigt. Vi blev verkligen helt uppslukade av varandra. Ju mer vi berättade för varandra ju mer ville vi veta.

Kylan gjorde sig efter ett par timmar känd, och vi kände båda två att det var dags att bege sig. Men jag ville inte att kvällen skulle sluta nu, men jag ville heller inte verka för "på".

Men Johan han log mot mig och sa:

•-          Jag vill inte att det ska ta slut här och nu, så vad säger du? Ska vi gå hem till dig eller mig?

Hjärtat slog ett extra slag på mig, och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men jag svarade nog snabbare än vad jag kan ana:

•-          Vi kan gå hem till dig!

Tillsammans gick vi genom stan och pratade om allt och ingenting. Och tillslut kom vi fram till Johans port. Tanken slog mig först då: " Vart kommer det här att sluta, Kim du vet ju hur det här kommer att gå, alla säger ju samma sak, alla killar är likadana.....bla bla bla..." jag skakade på huvudet och sa till mig själv "Kim nu slutar du tänka sådär, ge killen en ärlig chans, han är ju riktigt söt och trevlig, alla är inte likadana, friskt vågat hälften vunnit, glöm inte det!"

Hans lägenhet var varm och välkomnande och jag kände mig som hemma från första sekund. Jag slog mig ner i soffan och sa inte så mycket. Av någon outgrundlig anledning hade jag blivit blyg. Jag, pratkvarnen nummer 1, som i precis snackar i sönder folk hade helt plötsligt blivit blyg. Jag vet varför idag. Bara den personen som får mig att känna något extra kan få mig sådär tyst och eftertänksam. Jag ville inte säga något dumt, jag valde mina ord väl den kvällen. Allt för att inte göra bort mig.

Johan var och är fortfarande den sanna gentlemannen, och den kvällen för första gången i hans lägenhet passade han upp mig som en prinsessa. Han gick och handlade pizza och coca-cola samt lite godis åt oss. En kille helt i min smak, jag har nämligen aldrig förstått det där med fina middagar och bygga upp fasader av någonting man egentligen inte är. Pizza och coca-cola, 10 poäng direkt! Efter att vi hade ätit satt vi där i vars en ände av soffan och pratade, skrattade och studerade varandra. Och jag minns att det enda jag tänkte var: "Ska han inte kyssa mig snart.... Gud, vad han pratar.... Men HALLÅ kyss mig då, jag sitter ju här...." och precis när jag tänkt klart allt det där så sa Johan:

•-          Får jag kyssa dig?

Jag trodde jag skulle smälta, vilken underbar kille, vilken fantastisk människa som har en sådan stor respekt för mig att han inte tog för givet att jag ville kyssa honom, utan att han frågade. Ni behöver ju inte fråga vad mitt svar blev, ni vet ju redan vad jag satt och tänkte innan frågan kom.

Våra läppar mötes och det var alldeles underbart, nästan magiskt. Sen kysstes vi i flera timmar, vi kunde inte sluta, fick inte nog av varandra. Ju mer vi gav ju mer ville vi ha. Det var så häftigt, för det var nästan som om det gick stötar genom hela min kropp. Aldrig tidigare hade jag upplevt en sådan attraktionskraft. Den natten somnade vi tätt omslingrade i varandras famnar, och sedan den dagen har vi inte varit ifrån varandra.

Det sa verkligen "KLICK".

Måndagen den 11 juli 2005 blev vi sambos. Och den 22 maj samma år firade vi ett år. Tiden går fort när man har roligt. Och tillsammans med Johan har jag aldrig tråkigt. Han är min saga som blev verklighet.

Äntligen har jag fått uppleva vad riktig kärlek är, och det är fantastiskt. Vi är som gjorda för varandra.

Så det lönar sig att våga satsa. Friskt vågat hälften vunnet. Vi har alla någon gång blivit sårade eller trampad på tårna, men för den sakens skull ska man inte neka sig själv chansen till att hitta den äkta, sanna kärleken.  Jag vågade satsa och jag vann jackpoten.

Johan  är mannen i mitt liv. Han är min ängel på jorden.

Det är verkligen så, för idag bär vi samma efternamn och har tillsammans skapat världens finaste lilla tjej!
Jag skulle nog inte kunna vara mer lycklig än vad jag är!