I det här busvädret så längtar man faktiskt efter att svettas lite!
Så igår körde jag ett extra pass! Mest för att döva mitt dåliga samvete över den uteblivna träningen i helgen.

så efter att jag hade kört min dagsutmaning så körde jag igång ett 30 minuters workoutpass hard-nivå. Och jisses vilket pass... jag var som ett blöt pöl på golvet! Men fan va jag va stolt över mig själv efteråt!

  

Snyggast var det ändå när jag plockade bort benbältet... haha sexigt ;)

Igår när jag kom hem från jobb så var jag SÅ trött och hade galet ont i min rygg så jag hoppade faktiskt över min träning. Jag fick faktiskt ångest, men jag orkade inte.

Men idag så körde jag extra hårt... och jag ska köra ett pass till ikväll när Johan kommer hem.

  

Jag ÄLSKAR mitt wii

Jag håller ännu igång mig 30 dagars utmaning. Jag har inte fuskat en enda gång. Jag är riktigt stolt över mig själv.
Det är riktigt kul att träna, och Freja är så söt och stöttar mig.

Hon får den ena kontrollen (utan batterier) och så gör hon också benböj, hoppar, springer, utfall osv.
Hon är världens bästa hejarklack =)

Jag har "slarvat" lite med mina points. dvs jag har inte räknat dom, men jag har inte heller ätit massa onyttigheter, så jag har inte synda. Jag har bara så svårt att komma in i det nya pro-points-tänket. Men jag måste ge det en ärlig chans...

Får hoppas att Johan kan komma hem i tid på onsdag denna veckan så att jag kan komma iväg och väga mig och vara med på ett möte och verkligen få en genomgång på hur det fungerar. Mamma är så kass, hon har gett upp, det gör hon alltid.... dålig karaktär... även om jag vet att hon vill. Men å andra sidan så tog det ju en tid innan man själv kom in i det!

Hur som helst, vikten står fortfarande still, vilket är okej, så länge man inte går upp, och så länge det händer andra saker med kroppen.

Centimetrarna har iaf försvunnit nu sedan jag satte igång med träningen. Känns toppen.

Mätte mig senast den 4 januari, och idag den 24 januari (tre veckor senare) är resultaten:

Vad: 33 cm (-2,5 cm)
Knä: 36,5 cm (-2 cm)
Lår: 52 cm (-1 cm)
Höft: 119 cm (-1 cm)
Midja: 104 cm (-3 cm)
Byst: 110 cm (-1 cm)
Hals: 32 cm (-1 cm)
Överarm: 30,5 cm (-0,5 cm)

Jag har tappat 12 cm på tre veckor.

Känns bra!
I AM ON!!

Jag är kär i mitt wii active.
Shit va bra det är, och det är roligt också... och svettigt.... och jobbigt!

Igår hade jag verkligen ingen lust alls att träna, hade galen träningsvärk i låren efter senaste passet, och ville egentligen skita i gårdagens pass, men det gjorde jag inte, för SÅ lätt kan man inte ge upp. Jag tänkte först ändra till low och mesa... men jag gjorde aldrig det.

Och som en skänk från ovan fick jag informationen när jag startade dagens utmaning: Idag ska vi låra dina ben vila, eftersom du tränat dessa ganska hårt senast (No kidding).

skönt... så passet gick bra och jag var mkt nöjd efteråt.
Somnade dock redan kl 22, helt slut i rutan!

Idag slutade jag tidigt, kl 14. Det gör jag varje fredag...lyxigt.
Så dagens träningspass är redan avklarat, vilket känns sjuktbra!

Eftersom jag både hade mer energi och ingen träningsvärk i låren idag så tog jag i extra hårt.
Helt genomsvettig..... Kändes jättebra!!

Imorgon är det vilodag... tjooohoo!!!



TREVLIG HELG PÅ ER!

Idag stod tredje dagen på 30-dagars utmaningen på schemat.
Jag var inte alls manad.... var trött och frusen.... och ville bara gå o lägga mig, men ICKE tänkte jag!

Så jag körde på! Och blev snabbt varm. Körde på medium idag... men dagens pass var mest fokuserat på "upper" så jag tyckte det var lite mesigt, så jag skapade ett eget pass när det var avklarat.
Tre omgångar löpning, två omgångar med tuff tennis och två omgångar med tuff boxning. Jag var helt slut efter det!

Men shit va stolt jag är över mig själv! I natt kommer jag sova gott! Man är ju rätt mör efter första dagen tillbaka i verkligheten också, efter tre veckors semester!

Men.... I did it! and I´m on!
Beach 2010 here I come!

Hej på er alla glada!

Här sitter jag i soffan som en stelpinne! *garvar*



Imorse vid 10-tiden satte jag på mig träningskläderna och körde pass nr 2 på min 30 dagar utmaning!

Riktigt roligt!
Men jag fegade ur lite idag, ändrade till low-program istället för medium. Jag har nämligen en mega-deluxe-träningsvärk efter första passet igår. tänkte att det är bättre att kunna utföra ALLA momenten i low-programmet än göra momenten halvdant i medium!

Blev trots detta svettig, och taggad till tusen. Så efter att mitt low-pass var över, (lyckades genomföra det på 25 minuter och 1 sekund. Gårdagens pass tog 26 minuter och 47 sekunder. ) så körde jag tre pass med boxning, körde tre tuffa omgångar, svetten fullkomligt rann av mig efter det!



Väldigt nöjd med min träning för idag! Kanske blir lite till ikväll när jag måste visa familjen Florén som kommer på besök!

Men ikväll ska jag äta chokladpudding med gott samvete och njuta av att jag faktiskt har kommit igång med min träning igen.

Något stel av träningsvärken, men nöjd och lycklig =)

Jag har blivit värsta bakfreaket!

Men sanningen är den att vårt underbara kök är så inbjudande till att baka i, laga mat i... umgås i.... Så jag vill vara där hela tiden!

Igår bakade jag två kakor till mitt födelsedagsfika på söndag.
Två helt nya recept!

Kokoskaka och morotskaka!

Smet: 2 dl socker, 2 ägg, 2 dl mjöl, 2 tsk bakpulver, 1 dl kokande vatten

Gör så här:

Vispa ägg och socker poröst. Blanda ihop mjöl och bakpulver. Blanda sedan i det i äggsmeten tillsammans med vattnet. Grädda i en smord form beströdd med kokos i 175 grader i cirka 30 minuter.

Topping: 50 g smält smör, 1 äggula, 1/2 dl strösocker, 2 msk vaniljsocker, kokos

Smält smöret och rör i äggulan, sockret och vaniljsockret. Stick många hål i kakan med t.ex en tandpetare eller baksticka och häll sedan över toppingen. Strö på med kokos.

500 gram morötter
4 ägg
2,5dl socker/går även bra med hermesetas lättströ
80 gram hasselnötter
2,5 dl vetemjöl
2,5 tsk bakpulver
2 tsk kanel
0,5 tsk kryddnejlika
1 krm salt
1 citron (skal o saft)

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Skala och riv morötterna fint. Vispa ägg och Hermesetas Lättströ vitt och pösigt. Mal nötterna. Tillsätt vetemjöl blandat med bakpulver, kryddor och salt. Rör i nötter, citronskal, saft och rivna morötter.

3. Häll smeten i en smord och bröad form, ca 26 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 50 minuter. Låt kakan svalna och stjälp upp den.

--------------------

smakade båda kakorna igår, och dom blev fantastiskt goda!

Morotskakan gjorde jag en liten variant på, använde bara kanel då jag inte hade kryddnejlika hemma, och så använde jag hackad mandel och valnötter istället för hasselnötter, och så använde jag en lime istället för en citron! Och resultatet blev utmärkt!

det som förvånade mig mest är att det är inte ett uns smör i morotskakan! sånt gillar vi, och inte särskilt mkt socker iheller, och eftersom man kan byta ut det mot lättströ så blir det ju ett perfekt alternativ för diabetiker och för oss som vill äta smalt!

Innan lunch begav jag mig iväg till OKQ8-macken för att hämta ut mitt paket från cdon, det med mitt efterlängtade wii active i.

Påbörjade genast wii active 30 dagars utmaning.... det tog 26 svettiga minuter att ta sig igenom passet....

Helt genomsvettig var jag... och benen var som gele, kunde knappt gå upp för trappan!

 Nu sitter jag i soffan o är fullkomligt slut... shit va det tog på krafterna att röra på sig. Men det var sjukt roligt!

Men jag kommer ha träningsvärk deluxe imorgon haha

För får man träningsvärk av att göra två armhävningar så lär jag ju få träningsvärk av det här!!!
Men jag är taggad!

Jag har sparat ett par jeans som passade mig, som nästan satt tight efter förlossningen, och då menar jag inte bara över magen. Dessa byxor är i storlek 54..... såhär sitter dom idag!





Ja en sak är säkert... dom passar inte längre ;)



Till och med Freja får plats i byxorna nu haha

Nu ska jag vara helt ärlig mot er och mot mig själv!
Nytt år- detta året är mitt år! Det har jag besämt mig för!

Så här kommer sanningen!



Ingen vacker eller smickrande bild. Men det är såhär sanningen ser ut.
Bilden ovan är tagen i slutet på juni 2008. Freja är 3 veckor gammal.

Vågen visade 130 kg!

Tre dagar efter förlossningen visade vågen 142 kg, och jag trodde att jag skulle dö! Det fanns inte på världskartan att man kunde väga SÅ mycket och definitivt inte jag! Jag har alltid varit en "stor" tjej men det här var definitivt min gräns. Därför så skrev jag in mig på viktväktarna den 23 juni 2008.

Startvikt på viktväktarna: 129,8 kg!

Min kropp och jag talade inte riktigt samma språk, jag ville rasa i vikt medans min kropp ville spara på det mesta för att jag skulle kunna ta hand om Freja. En uråldrig gen i kvinnokroppen som bara funkar så, inte mkt man kan göra åt saken. Men jag fortsatte ändå med viktväktarna, och la grunden till ett sunt mattänk och skapade en medvetenhet om min kropp och vad som var bra för mig!

När jag började på viktväktarna så mätte jag mig på olika ställen på kroppen, och när vikten stod still, vilken den gjorde väldigt länge såg jag åtminstone skillnaden på centimetrarna.

Mina startmått:

Vad: 43 cm
Knä: 46 cm
Lår: 78 cm
Höft: 143 cm
Midja: 133 cm
Byst: 129 cm
Hals: 37 cm
Överarm: 37 cm

Totalt: 646 cm i omfång (ni förstår hur jag menar)

I januari 2008 började jag träna på friskis och svettis, och kom för första gången i mitt liv igång med träningen på riktigt. Inte en massa snack, utan jag tränade regelbundet och det kändes faktiskt bra i kroppen!

Men i juli 2009 började jag få panik för att vikten inte rasade i det tempot som jag önskade. Jag tyckte jag kämpade alldeles för mycket för att resultaten skulle utebli. Därför kontaktade jag en läkare som är kopplad till överviktsenheten och fick då utskrivet en tablett som heter reductil. Tack vare denna lilla tablett fick jag den knuffen jag behövde i rätt riktning och kilona börja försvinna sakta med säkert.

Idag, 4 januari 2010 visa vågen 102 kilo. Jag har 3 kilo att gå ner för att nå nästa delmål på min resa. Det att bli tvåsiffrig. det känns hemskt konstigt att känns lycka över att man ska bli tvåsiffrig när man vet att 99 kilo fortfarande är väldigt mycket vikt för en kvinnna i min ålder och till min längd! MEN så kan jag ju inte tänka, jag måste tänka att när jag står där på 99 kilo så är sanningen den att jag har gått ner 43 kilo sen jag ställde mig på vågen den dagen i juni och fick hjärtinfarkt!

Mina mått idag:

Vad: 35,5 cm
Knä: 38,5 cm
Lår: 53 cm
Höft: 120 cm
Midja: 107 cm
Byst: 111 cm
Hals: 33 cm
Överarm: 31 cm

Totalt: 529 cm

Vilket är en minskning med 117 cm. Jag vet att jag vid något tillfälle i somras var nere på -124 cm, men sen slutade jag träna, och har därför lagt på mig 7 cm i midjan och höften, inte så konstigt eftersom jag slutat träna. Vikten har ju däremot inte ökat!

Jag startade på ett BMI på 46,9, när jag skrev in mig på viktväktarna hade jag ju lyckats gå ner lite i vikt på egen hand och hade då ett BMI på 42,9. Idag ligger mitt BMI på 33,7. Jag vet att det är ett förhögt BMI men det är ju 13,2 längre än när jag började min resa! Och det ska jag vara stolt över!

Jag har som målvikt att väga 80 kilo, då blir mitt BMI 26,4. Ett BMI för normalviktig ligger med 26 som översta gränsvärde, men det bryr jag mig inte om, 0,4 i skillnad är skitsamma tycker jag.. för har man haft ett BMI på nästan 47 så är det en framgång, så screw dom 0,4 säger jag *skrattar*

Första delmålet enligt viktväktarna var att gå ner 10% av sin startvikt. För mig var det 13,8 kilo, då vi rundade av neråt. 116 kg.... och det fixade jag. Nästa delmål är som sagt 99 kilo. Och vem vet kanske har jag nått det målet till på söndag. Jag kör ju en smalvecka nu med naturdiet, frukt och sallad, för att powerstarta. Sen den 11 januari är det viktväktarna all the way, och träning hemma med min wii active!

från 102 till 80 kilo, datum? 31 augusti 2010 senast! Det är 33 veckor tills dess. 22 kilo på 33 veckor, 0.6 kilo i viktminskning per vecka. Med sund mat och träning är jag i hamn innan, iaf som det följer samma kurva som jag har gjort från midsommar-jul 2009. då gick jag ner i snitt 1,5 kg per vecka. Men att sätta den siste augusti som mål är sunt, då behöver jag inte stressa!

Vet ni kära vänner, för första gången i hela mitt liv har jag lyckats med en hållbar viktminskning. Jag har jojobantat, svält mig, kräkt mig, tränat mig...stressat mig smal.... men varje gång har jag gått upp allt och lite till... men inte den här gången.

Och det spelar mig idag ingen som helst roll att denna resan startade i juni 2008 och avslutas i augusti 2010. Resan har då tagit 114 veckor. Men om det tog mig 7 år att gå upp 62 kilo så spelar det väl ingen roll om det tar 2 år och 2 månader att gå ner dom, det är ju trots allt en tredjedel av tiden det tog att gå upp den!

 
Jag i april 2004                                                                   Jag i december 2008

Pepp-bilder:


såhär såg jag ut i oktober 2006



Och såhär såg jag ut september 2003! Innan jag och Johan träffades! denna bild är 6 år gammal... Tänk om jag kan se ut som jag gjorde för 6 år sedan inom 33 veckor!!!

Behöver jag säga att jag är TAGGAD!!!!!

Jisses vad jag har "fettat" över nyår. Inte så mkt över julen iom att jag blev sjuk. Men medicinen har gjort underverk och till nyår vågade jag mig på både maten och spriten! Men i lagom mängder. Men ändå!

Tänkte vara extra snäll mot kroppen denna veckan och köra en liten powerstart med naturdiet, frukt och sallad!

  

Var hemma hos min kära svägerska igår och blev då tipsad om Wii Active!
Och jag blev SÅ sugen! Verkar sjukt roligt, och enligt svägerskan min riktigt svettigt =)

Så nu har jag beställt det på cdon.com.

Så nu väntar jag bara på leveransen, sen ska det tränas!
Jag har nämligen ett alldeles speciellt mål i år!

Puss på er

Det blir en rolig jul för mig i år... INTE!

Idag när jag gick till jobb 0730 fick jag plöstligt vansinnigt ont i min mage. Det börja hugga på min vänstersida. Vid revbensbågen, strålande in mot mitten och bak i ryggen.

När jag kom till jobb tänkte jag att det kanske kunde bli bättre av lite samarin. NOPE! Det blev bara värre.
Det högg så i min mage att jag inte kunde stå upprätt ens. Och för en gångs skull så var jag inte dum, utan jag ringde vårdcentralen och fick rådet att komma ner så fort jag kunde.

När jag kom dit så var smärtan ännu värre, jag fick träffa en sköterska som talade om för mig att det lät som magkatarr och att jag skulle köpa Novalocol och återkomma om det blev värre. Men jag svarade henne att jag ville träffa en läkare, för det kändes inte som om det endast var magkatarr.

Jag fick träffa en läkare en kvart senare, och då hade jag så ont att jag knappt kunde hålla tårarna tillbaka.
Läkaren ställde givetvis en massa frågor, och jag svarade snällt. Och efter att hon genomfört en palpation (känt på min mage hihi) så fick jag följa med till ett annat rum, hon ville utföra ett ultraljud på min mage. Märkligt tyckte jag, men glad över att hon gjorde det.

Tydligen har jag magkatarr i kombination med en lindrig inflammation i bukspottskörtlen.
Har aldrig hört talas om denna typ av inflammation tidigare.



Men läkaren berättade för mig att det den senaste tiden har visat sig att en hel del människor som gått ner mkt i vikt har drabbats av just inflammation i bukspottskörtlen. Varför visste man inte, men det hade med matsmältningen att göra. Eftersom bukspottskörteln producerar matsmältningssekret, eller nåt!

Sen hade det väl med ändrade blodfetter och blodsockernivån i min kropp också.  Frågan är dock om jag hade märkt av inflammationen om inte min magkatarr kommit tillbaka.

Hur som helst, jag fick medicin utskrivet, dels för magkatarren och dels för inflammationen. Och blev dessutom ordinerad att äta flytande föda i iaf 1 vecka, helst två. Ingen alkohol och ingen fet mat, såklart!

God Jul till mig!

Tro det eller ej med jag- Kim Malmborg- har bokat in mig på skivstångspass kl 19 på Johanneslust på torsdag, och på vattenjympa kl 0915 på lördag på Parkmöllan.

Om jag ska nå mitt mål till senast min födelsedag, helst innan nyår så får jag sätta fart.... kan inte lata mig såhär!

Har ju inte tränat ett enda pass på friskis sen 28 maj... ILLA!!!

Nu får det vara nog med soffpotatisen!

Såhär ser Fru Malmborg ut nuförtiden!
fick på mig ett par jeans som jag köpte för ett år sedan. Jag köpte dom för att dom var billiga och trodde att dom skulle passa, fast sanningen var den att jag fick dom inte ens över låren. Men nu så... Voila!

sitter här i soffan och funderar ytterligare på min viktresa.....

Jag har ändrat mitt BMI på 75 veckor från 47 till 34. det fortfarande ett BMI som ligger på fetma, men jag är numera "endast" 4 steg från att gå från fetma till överviktig. Och inte 17 steg som jag var när jag började!

Snacka om bra babysteps som jag har tagit!

När jag började min viktresa låg mitt kroppsfett i % på 57, idag ligger det på 42.
Precis som mitt BMI är detta fortfarande en för högsiffra, men det är en mindre för hög siffra än innan =)

Jag tänker då (d)jävlar inte ge upp!

Godkväll på er!

Idag kom jag iväg till viktväktarna för att väga mig.
Vågen var på min sida! =)

-1,7 kg sedan senast jag var där, vilket var för 2 veckor sedan.

Men sen mitt sommaruppehåll har jag nu gått ner 9,5 kg!!! Jag har ju som mål att gå ner 10 kilo innan jul, och det bör jag väl klara av ;)

Jag väger mindre idag än vad jag gjorde när jag och Johan träffades i maj 2004. Jag väger mindre idag än vad jag gjort på länge. Känns mycket mycket bra.
Även om jag har tagit det långsamt så har jag gjort det säkert, jag har inte tappat motivationen, men jag har tillåtit mig att njuta av livet lite då och då och det har gjort att jag inte har gett upp, utan sett det långsiktigt och humant!

Jag är övertygad om att jag kan nå ett av mina delmål innan året är slut, och gör jag det ska jag berätta en hemlighet!!!

Puss på er

Bjuder på en bild på mig själv....

Som sagt, blir mindre och mindre för varje dag!



Har ju som mål att gå ner 10 kilo tills jul. Och hitintills har jag gått ner 6,3 kg. 3,7 kg kvar.... det innebär ca 0,4 kg per vecka fram tills jul.. känns ju mer än rimligt! =) Underbart!

Jag mår så mycket bättre, sover bättre, har inte ont i min rygg längre...

Och ändå så ansåg jag mig själv må bra och inte ha några problem när jag vägde som mest... märkligt!
Men man vet inte inte riktigt hur bra man kan må förräns man gör det typ....