Jag måste bara publicera detta vackra brev, som en mycket speciell person i vårt liv har skrivit till Freja/mig efter att Freja föddes. Detta brev betyder så mycket för mig. Jag gråter av lycka varje gång jag läser det. För det är så fint. Tänk att det finns så underbara människor i världen! Här kommer iaf Mariannes ord till Freja!

Läs och njut!

"Till Freja!

Du är väldigt liten nu när jag skriver detta brev. När du är stor nog att läsa detta brev så vet jag inte om jag finns i ditt liv, men jag hoppas det. Jag hälsade på dig som en liten plutt i magen. Du bars med stolthet. Din mamma älskade sin kropp, sin mage och hela sig själv mer än hon någonsing gjort under tiden du låg där och tryckte.

Jag skriver detta brev för att jag vill förklara från ett annat perspektiv hur efterlängtad du var.

Din mamma och jag träffades via internet, en vänskapssaga som började när du var ett litet frö i din mammas mage. Vi väntade er samtidigt, din mamma väntade dig Freja och jag väntade mitt busfrö Nelli. Du kommer kanske inte ihåg, men ni fikade vid Åhléns tak en solig Augustidag 2008. Du var så söt och flirtade fint med Nellis pappa. Vet inte om Nelli såg upp till dig och ditt nappande, men efter att ha tokvägrat napp så tog hon napp för första gången efter hon träffat dig. Du är trots allt lite äldre och är därmed en förebild att se upp till.

Din mamma fanns för dig redan när du var en liten sparkande plutt i hennes mage. Men hon fanns för oss andra också. I det nätverk som vi hade fanns hon alltid till för alla andra. Hon slog ifrån oss oro när vi kände det och delade frikostigt med sig av sina upplevelser. Hon finns fortfarande som en öppen och stöttande Kimsan för alla oss som behöver henne.

Din mamma är otroligt givmild, hon kände inte ens mig när hon erbjöd sig att dela med sig av sina förmåner genom det jobb hon hade på Scandic. Hon fixade och trixade så att jag och Jocke kunde bo på Hotell Scandic för en billig peng när vi skulle från Stockholm till Göteborg för att gå på "baby och barn" mässan. Ni låg i magen men ändå åkte vi dit för att se om vi inte skulle kunna hitta massa kul till er. Efter mässan visade din mamma återigen sin frikostighet genom att erbjuda oss sitt sällskap under middagen och maten fick vi för halvapriset. Helt underbar resa. Under middagen så sa din mamma något som roat mig sedan den dagen du föddes. Vi diskuterade förlossningar och din mor lovade dyrt och heligt att inte skrika under förlossningen, hon tyckte det verkade mesigt. Jag kan ju säga så här, att det sms jag fick timmarna efter du var född var just ett sms för din mamma var för hes för att prata. Hon hade skrikigt sig hes.

Under stor del av din tid i magen så bar din mamma en pingla runt halsen så att du skulle höra ett tryggt lugnande ljud medans du låg där i.

Allt efter som tiden gick började din mammas tålamod tryta. Hon ville ha dig ute och det var NU! Hon började väl längta när du var ett litet frö, men de sista 6 veckorna började det hela trappas upp, hon skrev om sin längtan och nyfikenhet gällande dig. Hon försökte bli av med en del av sin rastlöshet genom att shoppa sig tokig. Hon köpte allt möjligt fint till dig, kläder, filtar, vagnar mm. Det fattades inget. Sen började otåligheten trappas upp maximalt de sista tre veckorna. Din mamma tog till varje husmorsknep för att du skulle komma ut, Hon gick och gick, hon gick så att hennes fötter var som vattenfyllda stockar. Hon skurade och donade, tvättade babykläder och gick lite till! Men du ville inte komma ut. Din mamma var minst lika glad varje gång en bebis tittade ut i vårt lilla nätverk, men du kan ana hennes avund. Hon var inte ens beräknad att föda på ett bra tag då hon började locka ut dig. Vi andra roades av hennes otålighet och hennes sökande efter tecken på att det hela skulle sätta fart. Förstå då hur hon led när du vägrade komma på beräknade dagen. Mamma mia, din mamma gick som på nålar och tog i hard core. Hon promenerade sig till den milda grad. Men inte ville du ut för det. Jag fick säga till din mamma att hon skall ha sina fina vattenfyllda fötter i högläge och äta praliner i soffan så att hon faktiskt orkar sen när det var dags för dig att komma ut.

Hon följde det rådet en dag av många möjliga. Jag kallade din mamma för "den otåligaste kvinnan i på sin sida av stan". Hon bara längtade ihjäl sig efter dig.

Som sagt, hennes beräknade datum för din förlossning passerade och min närmade sig. Nu fick jag mycket stränga order från din mamma att INTE föda innan henne, för då skulle hon bli sur. Alla andra fick ju sina bebisar, men inte hon. Och jag skulle knipa ihop tills du tittat ut! Och så blev det ju, lilla Nelli fick vräkas! Hon drogs ut med klocka efter att bosatt sig ett par veckor för länge i magen enligt doktorn. Du skall veta att även du fick ett brev som innehöll hot om vräkning, Du hade minsann missbrukat ditt 9 månaders kontrakt. Så roligt!

Men sen så en härlig dag efter en massa tecken, känningar, förvärkar, sammandragningar och gud vet allt så var det dags för dig att titta ut. Din mamma hade åkt in till sjukhuset en gång men blivit hemskickad och nu när hon återigen anlände för att ta emot dig så vägrade hon lämna stället förräns hon hade dig i sina armar.

Tillslut kom du söta onge. Jättejättefin! Din mamma skrev till oss alla att du var helt underbar och att hon var förälskad i dig samma sekund hon såg dig. Som vi någonsin tvekat på det. ;o)

Så en mer efterlängtad liten krabat har man fått leta efter.

Jag önskar dig allt gott på denna jord! Välkommen hit och njut!

Mitt motto är att "världen är galen utanpå och vild inuti"!

Bästaste livet till dig!

Marianne "

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
finaste Marianne, tusen tack för dessa vackra ord, du är verkligen något utöver det extraodinära :)

Nu har lilla Freja-fisen kommit in i en period där det bara är mamma och pappa som gäller!
sedan en vecka tillbaka är det väldigt ledsamt om vi skulle lämna rummet t.ex. Och nätterna har varit sådär.
I natt var det som en dröm, hon somnade kl 22 och vaknade till vid 0530 av att hon tappade nappen, men somnade om utan protest, sov vidare till 0730 =)

Men i lördags när hon sov hos farmor och farfar var det väldigt ledsamt och svårsovet :(

Och natten mellan söndag/måndag var inte så bra den heller, hon somnade kl 19 och vaknade kl 21. Låg på min mage och mös i soffan, lugn och så, men skulle vara nära. Kl 22 somnade hon i sin säng, men vaknade vid 23-tiden, men då lyckades jag vyssa henne till sömns ganska snabbt, för hon somnade i princip med en gång så fort hon kom upp i min famn. Men kl 0030 vaknade hon igen och gallskrek, då fick hon ligga i vår säng. somnade nästan bums. Och en timme senare lyfte jag in henne i hennes säng, och sov där till 0430 då hon vaknade och gnällde igen, men då fungerade det med att ge henne nappen bara. Klockan 0615 vaknade hon igen, och då gav jag upp och gick upp!

Och igår när jag och Johan skulle iväg och träna så var Freja hos sin faster och farbror och det hade väl gått sådär. Började med att gallskrika i 40 minuter =( Men sen när vi kom för att hämta henne då hade hon börjat mjuka. Och när vi väl var där så började hon snacka som bara den, och höll värsta lådan hehe
Men det berodde nog också på att hon inte har träffat faster o farbror sen i julas då dom har varit på semester i thailand.

Men jag vet att just den här perioden är såhär. Mycket som händer i kroppen! Tänk så mycket som händer, som hon inte själv förstår. Pluttan! :(

Men men, så länge man kan hitta en lösning som fungerar för oss alla är det okej! Och hon går ju att trösta! =)
Så man ska inte klaga, för vi har haft det så lätt med henne sedan hon föddes.

Någon mer med barn i den här åldern som känner igen sig?