Ja så var det dags för fotboll idag!
Nu vänder det och nedräkningen mot det icke infinnande guldet kan börja.
Dubbelmöte mot HBK väntar Malmö.

Jag vet inte vad jag ska säga om laget. Det känns lite som om jag redan har slutat bry mig om hur det kommer gå den här säsongen. Vad beror detta på?

I april när säsongen började var jag SÅ taggad. Premiären på nya Swedbank stadion var så hypad. Jag hade nerverna utanför och det var riktigt riktigt stort att vara där och se och uppleva alltsammans.

Men vad beror då mitt bristande engagemang på?
Laget?
Ledningen?
Uteblivna vinster?
Annorlunda prioriteringar i livet?

Vi har ett bra lag på pappert, men ändå så blir det inte som man har förväntat sig!!!
Men vad är det man förväntar sig? Ja som MFFare förväntar man sig idelt solsken och framgångar! Vinst är en självklarhet i sinnet, men sällan i praktiken.

MFF har många ungtuppar som är riktigt bra. Men varför uteblir då resultaten?
Många i mitt umgänge hävdar att det är ledningen det är fel på, inte spelarna och inte tränarna. Det spelar ingen roll hur mkt pengar klubben har och hur bra spelare och tränare man har om klubben inte leds på rätt sätt sägs det.

Jag vet inte riktigt om jag delar den teorin till 100%.

Alltför många gånger har man fått erfara spela som tackar för sig så fort dom får en fis på tvären. Jag tycker att spelarna saknar hjärta, tacksamhet och jävlar anama i många lägen. Många spelare i MFF idag är inte malmöiter.

Det är inte längre som förr. På Malmö FFs storhetstid, då hade spelarna jobb utanför fotbollen, fotbollen var en hobby, en passion, en kärlek. Idag är det ett heltidsarbete, där man ställer höga krav, höga löner, men något man glömmer är att man ska leverera också.

Jag kan inte komma till mitt jobb och inte jobba och ändå få betalt. Men så fungerar det inte inom fotbollen, dom får betalt trots att resultaten uteblir!

Nu menar jag inte att dom inte ska få betalt om det inte blir vinst. Jag menar bara att man kanske som spelare ska visa lite mer tacksamhet och kärlek till laget, klubben och fansen. Att man inte ska packa o dra så fort man får en chans, att man ska hjälpa klubben att tjäna pengar på en om man ändå ska lämna. Men jag har sagt det många gånger innan och säger det igen. När en spelare kan tillskriva Malmö FF på sin meritlista kommer alltför ofta storhetsvansinnet.

Säkert inget unikt fenomen, det är säkerligen så i de andra stora klubbarna också, men dom har jag ju inte lika mkt insikt i som jag har i malmö.

Jag tror att min brist på engagemang i år grundar sig i alla nya spelare. Det finns EN spelare kvar i laget från guldåret 2004. EN!! Daniel Andersson.

Kanske blir detta ett mellan år... 2010 är kanske året då Malmö FF blomstrar igen, då ungtupparna har hittat sin plats, då ledningen har kommit till rätta med sina interna problem, som tränarna får den framgång dom förtjänar!

svamlar jag? Antagligen... vet inte riktigt vad jag vill ha sagt....

Ikväll spelar malmö iaf mot HBK, och jag hoppas självklart på vinst! Hoppet är alltid det sista som överger människan!