kvalfylld!
Min älskade katt mår inte bra. Nu äter hon både antibiotika och smärtstillande. Och smärtstillande och antiinflammatoriskt har hon ätit sen i måndags och antibiotikan sen i fredags. Ändå kissar hon blod, fast dock inte lika mkt som innan, och ibland är där inget blod alls i urinet.
Hon kissar dock fortfarande på golvet och på pallen i vår hall lite då och då. vilket givetvis inte är så fräscht. Jag försöker ha överseende med detta och säger till mig själv att hon gör så för att hon är sjuk.
Det som fyller mig med ångest är att Johan tycker detta är skitäckligt, och han börjar nu prata om att vi kanske måste avliva henne. En tanke jag inte alls är vän med. Hon är min katt, jag har haft henne i 6 år. Hon är världens snällaste och hon har aldrig varit till något problem tidigare.
Ångesten är dock befogad då tanken på att hon kanske inte blir frisk av de mediciner hon äter nu, utan hon kanske behöver fler undersökningar och mer mediciner. Och om jag ska vara helt ärlig så har vi inte råd med såna utgifter.
vi har snart lagt ut 1300 kr på henne, och det är klart att man ska ta hand om sina djur, det är inte det jag säger.
Men om hon ska ha fler undersökningar och fler mediciner så kommer det också kosta mer pengar. Pengar som vi helt enkelt inte har. Försäkringen börjar gälla först när kostnaderna överstigit 1500 kr och därefter har man en självrisk på 20 %. Och låt säga att en röntgen kostar 1050 kr, då täcker försäkringen 840 kr av dessa. Åhhh jag vet inte vad jag ska göra!
Nu ska vi snart flytta till huset, och jag vill inte att hon ska kissa där. för kattkiss är det värsta som finns, det sätter sig benhårt i golv o väggar om man inte torkar upp det omgående!
Jag har vänner som är hyperallergiska mot katter som aldrig kan komma hem till mig :( Och detta har jag sörjt länge.
Va fan ska jag göra??
Hitta ett nytt kärleksfullt hem åt henne?
Men man kan väl inte lämna bort en katt som är sjuk till någon annan och förvänta sig att den personen ska betala massa pengar för en katt man känt typ i 2 timmar. *suckar*
fan, fan, fan.... va gör jag????
*ångest-deluxe*
Förstår att du har ångest Kimzan. Samtidigt måste ni kanske ändå ge henne en chans att bli frisk. Hon har inte haft så lång tid på sig att repa sig än. Jag hade heller inga pengar till veterinärkostnaderna som min hund drog på sig, men jag betalde över en period närmre 60.000kr utan försäkring, deltidsarbetande och som ensamstående förälder. Det var vansinnigt tufft men jag är idag glad att jag gjorde det.
Förstår vad ni menar med kattkiss och att det luktar hemskt, men det finns något som heter Odourmute som man kan köpa och det tar bort stanken, man kan beställa det på www.haromi.se ett litet tips bara så orkar ni kanske stå ut lite längre.
Menar inte att kritisera på något vis men ni har inte gett det så mycket tid och inte heller speciella summor och jag tror inte att ni själv kommer må bra om man inte känner att man gjort vad man kunnat.
En korrekt diagnos så man vet vad det är för fel och vad det finns för alternativ är nog det ni först bör kämpa fram. För hur man än vrider och vänder på det så blir det ni som annars får leva med samvetet och det är riktigt riktigt tufft vill jag lova.
Jag har ju själv varit i det läget och känslan man får bära med sig går inte av för hackor.
Jag kom till ett läge där varken jag eller veterinärerna kunde göra mer för min Rakki, men ändå känns det fruktansvärt att jag behövde avliva honom endast 4 år gammal. Jag kommer alltid att grubbla över om jag gjorde rätt eller fel och om där hade funnits mer jag kunde gjort......hjärnan sa att det var rätt medans hjärtat bara tyckte att allt var fel.
Gucci är fortfarande ung och att överväga en avlivning är så galet svårt.
Ge det mer tid så kommer ni bli klokare.
Håller tummarna att det ordnar sig.
Hej vännen
Vad tråkigt att höra om gucci. Som du vet är ju Smilla sjuk sedan många år tillbaka. De visste inte heller om hon kunde leva ett normalt liv när vi började medicinera. Hon kissade dock inte men kräkte varje dag. Efter 9 mån intensiv kortisonbehandling tar hon idag kortison varannan dag och äter speciellt foder. Hon har kronisk gastrit och födoämnesallergi men mår prima. Dock vet de aldrig om hon kommer få följdsjukdomar av detta. Har dock hört av en veterinär att katter ofta klarar behandlingar och mediciner bättre än både hund och människa. Jag kan lova dig att det var värt varenda krona att behandla smilla som ju är lika gammal som Gucci.
Kramar Elin
Va fan?
Läst din blogg från o till. Ska du avliva/ge bort katten för att nån av dina vänner är allergisk? Och vad skulle du gjort om din man tyckte dotterns piss var äckligt? Din katt var ditt första "barn" glöm inte det. Du hade henne först. Fan va lessen jag blev av att löäsa det du skrev om. Jag har 2 katter. Med min X. Min nya sambo skulle aldrig be mig avliva ngn av de för de vatt sjuka. Har en kise m cystit som kommer o går. Hon skvätter ibland. Och vi tar henne till djursjukan, mest e d sambon som kör henne dit.Visst kostar men INTE så mkt. Man får tillbaka av försäkringen. OCH KOM IHÅG: det var därför du skaffade F-säkring!!!!
/arg
