Överlevaren och Zlatans idol!

Den här dialogen utspelade sig vid köksbordet igår mellan mig och min älskade man!

(detta händer:Jag noterade att grannen tog på sig ett munskydd för att han skulle slipa ner väggarna i ett rum)

Johan: Ja shit va mkt skit man får i sig när man gör sånt! Kommer ihåg när jag hjälpte pappa i hans butik. Och jag rev de gamla gramofon-båsen. Det kliade som fan i halsen!

Jag: Hur länge höll du på med det då?

Johan: En dag typ...

Jag: Ja men en dag kan ju varken göra till eller ifrån!

Johan: Se på dom som hjälpte till vid Ground Zero efter 11 september!

Jag: Jamen du kan väl inte jämföra ett rum på 15 kvm med ground zero!!! Du är ju knäpp!!!

Johan: Jo men det räckte med en dag!!!

(Vi byter samtalsämne och börjar av någon anledning prata om otrohet varpå jag berättar om en incident som hände mellan ett par bekanta)

Jag: Hade du gjort så mot mig hade jag bytt lås i dörren!

Johan: YES!!!

Jag; Ja så vill du bli av med oss så är det bara till att göra så, så är det tack och hej!

Johan: OSS?

Jag: Ja, går jag så går Freja också, så är det bara.

Johan: Det kan du ju inbilla dig...haha.... jag har nämligen gjort upp en strategi,samlat argument på hög om i fall att det skulle skita sig mellan oss.

Jag: Jaså, *fnissar* Låt mig höra om din genialiska plan.....

Johan: Kan ju inte avslöja mina övertag!

Jag: För att du inte har några, vill säga *fnissar*

Johan: Ja till att börja med, vilket givetvis är HELT avgörande, så har jag ju körkort, det har inte du!

Jag: Mmm, där satte du huvudet på spiken!

Johan: Ja o så kan jag erbjuda henne fria downloads på cdon.com

Jag: Ja dom blir hon mätta på....vet du hur man gör gröt? välling?

Johan: Ja det är bara till att läsa innantill!

Jag: Ändå frågar du mig varje gång.....*skrattar*

Johan: Ja det är bäst att dubbelkolla liksom!

Jag: Var det allt du hade att komma med??

Johan: Går det bra för dig på jobbet??

Jag: *asgarvar* Till skillnad från DIG så har ju jag ett fast jobb HAHAHA

Johan: Ja men jag överlevde faktiskt, i princip 11 september !!! (syftar då på rivningen av pappas butik då han fick lte byggdamm i halsen)

Jag: ja just det, det glömde jag bort. Men när du ändå är inne på dina storslagna verk så kan du väl lika bra använda argumentet om att du gjort mål på Sankan också!

(Sankan är Jonas Sandquist, målvakt i MFF. Johan spelade i skånecupen för typ 20 år sedan, och då mötte dom ett lag som kom från samma klubb som Sankan spelat i, men det var inte sankan som stod i mål, och det är tveksamt om sankan ens hade börjat lira fotboll för 20 år sedan. Men hur som helst så gjorde Johan mål den matchen,och det var nästan som att göra mål på Sankan...tycker han!)

Johan: Ja om medierna hade sett det målet så hade Zlatan bleknat. Egentligen är Zlatan bara en blek kopia av mig. När man ser mig spela fotboll så tycker man nästan att Zlatan borde ägna sig åt tennis istället...som bollkalle!

Jag: mmmm visst så är det hjärtat! du är bäst, och dina argument är ju stensäkra, det blir svårt för mig att säga emot dig!

Sen reste jag mig från bordet och skrattade så att jag grät. åh nej, min man lider inte alls av storhetsvansinne med jämna mellanrum, tro inte det hahaha
självinsikt.... anej, där går väl gränsen ;)

söndagsmys

När Johan kom hem från sin träning så var han sugen på scones. Och som den goda frun jag är så ställde jag mig och bakade scones till min älskling.



Sen efter fikan/lunchen så begav vi oss till parken. Det var dags för Freja att gunga med pappa. När dom gungade så hoppade jag hopprep. Kände mig som ett barn igen. Riktigt kul!


Stolt fru!

Jag är en väldigt stolt fru idag, ja, jag är en stolt fru oftast, men idag är jag extra stolt.
Varför?
Jo, igår var Johan på fest med sitt jobb, och vet ni, han var hemma redan 21.15, och nykter! Jag blev väldigt glad och stolt då.
Hans argument? Det var ju trots allt torsdag, arbetsdag idag och dessutom saknade han Freja och mig så mkt då vi knappt träffats på 2 dagar då vi bara gått om varandra.
Inte nog med det, när han kom hem så satte han sig vid datorn och bokade in sig på ett spinningpass imorse kl 7 !!!!
Den du! Fy vad stolt jag är över honom!


Kärlek!



Nu när våren har kommit till Malmö så känner jag mig så nykär igen!
Igår kväll så såg jag på Johan med "nya" ögon... hihi
Jag älskar våren!

Vardagsrumsrenovering!

Hmm, Johan och jag kom fram till att kalkylen jag gjorde tidigare gällade renoveringen av vardagrummet var lite väl mastig. Så idag har jag kollat på det igen. Och kommit fram till en lösning. Betydligt billigare.
För 6300 kr kan vi få:
* ny mörkblå soffklädsel till soffan
* ny vardagsrumsmatta
* nya plädar till soffan
* 2 vitrinskåp
* 5 cd/dvd hyllor
* 2st 60-skåp med dörrar, märket Billy till förvaring, istället för gardroben i vardagrummet
* 1 st byrå med 3 lådor, av märket MALM till sovrummet. istället för gardroben i hallen

Tror det blir riktigt bra. Ljust och fint! Nu ska jag bara övertala Johan om att det är en bra idé, och sen ska jag flörta med pappa så att han vill måla om till oss =)

Familjen



Nu är namnet ÄNTLIGEN ändrat på dörren!
Välkommen till familjen Malmborg =)

När sagan blev verklighet!

Historien om hur det blev jag och Johan:


Även den här gången var jag förtidig, det ligger i min natur, redan en halvtimme innan vi bestämt träff satt jag där på bänken smått nervös, men mest nyfiken och väntade på honom. Killen med stort K.


Tankarna snurrade runt i huvudet på mig: "Kommer jag känna igen honom?" "Är han lika snygg i verkligheten som på bilderna?" "Är han trevlig?" "Tänk om vi inte har något att prata om!"


Sådär höll jag på och stressade upp mig själv tills han kom cyklade över torget på sin cykel. Jag stelnade till och kände hur hjärtat började bulta innan för bröstet på mig. "Jisses, vart ska jag ta vägen?", tänkte jag, svävandes mellan nervositet och halvpanik.


- Hej!, Sa Johan och hoppade av sin cykel och log mot mig.


Vi kände igen varandra direkt, det rådde ingen tvekan. Och när jag möte hans blick och hans leende försvann nervositeten.


Vi styrde våra steg mot Victors, den mysiga uteserveringen på Lilla Torg i Malmö. Det var lite blåsigt, och lite kallt trots att det faktiskt redan var inne i mitten på maj, men vi trotsade vädergudarna och slog oss ner med en öl vid ett litet bord.


Där satt vi sedan i ett par timmar och pratade med varandra som om vi känt varandra hela livet, för det var så det kändes. Det fanns inget som vi inte kunde prata om med varandra. Inget ämne var för pinsamt och inget ämne var för tråkigt. Vi blev verkligen helt uppslukade av varandra. Ju mer vi berättade för varandra ju mer ville vi veta.


Kylan gjorde sig efter ett par timmar känd, och vi kände båda två att det var dags att bege sig. Men jag ville inte att kvällen skulle sluta nu, men jag ville heller inte verka för "på".


Men Johan han log mot mig och sa:

•-          Jag vill inte att det ska ta slut här och nu, så vad säger du? Ska vi gå hem till dig eller mig?


Hjärtat slog ett extra slag på mig, och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men jag svarade nog snabbare än vad jag kan ana:

•-          Vi kan gå hem till dig!


Tillsammans gick vi genom stan och pratade om allt och ingenting. Och tillslut kom vi fram till Johans port. Tanken slog mig först då: " Vart kommer det här att sluta, Kim du vet ju hur det här kommer att gå, alla säger ju samma sak, alla killar är likadana.....bla bla bla..." jag skakade på huvudet och sa till mig själv "Kim nu slutar du tänka sådär, ge killen en ärlig chans, han är ju riktigt söt och trevlig, alla är inte likadana, friskt vågat hälften vunnit, glöm inte det!"


Hans lägenhet var varm och välkomnande och jag kände mig som hemma från första sekund. Jag slog mig ner i soffan och sa inte så mycket. Av någon outgrundlig anledning hade jag blivit blyg. Jag, pratkvarnen nummer 1, som i precis snackar i sönder folk hade helt plötsligt blivit blyg. Jag vet varför idag. Bara den personen som får mig att känna något extra kan få mig sådär tyst och eftertänksam. Jag ville inte säga något dumt, jag valde mina ord väl den kvällen. Allt för att inte göra bort mig.


Johan var och är fortfarande den sanna gentlemannen, och den kvällen för första gången i hans lägenhet passade han upp mig som en prinsessa. Han gick och handlade pizza och coca-cola samt lite godis åt oss. En kille helt i min smak, jag har nämligen aldrig förstått det där med fina middagar och bygga upp fasader av någonting man egentligen inte är. Pizza och coca-cola, 10 poäng direkt! Efter att vi hade ätit satt vi där i vars en ände av soffan och pratade, skrattade och studerade varandra. Och jag minns att det enda jag tänkte var: "Ska han inte kyssa mig snart.... Gud, vad han pratar.... Men HALLÅ kyss mig då, jag sitter ju här...." och precis när jag tänkt klart allt det där så sa Johan:


•-          Får jag kyssa dig?


Jag trodde jag skulle smälta, vilken underbar kille, vilken fantastisk människa som har en sådan stor respekt för mig att han inte tog för givet att jag ville kyssa honom, utan att han frågade. Ni behöver ju inte fråga vad mitt svar blev, ni vet ju redan vad jag satt och tänkte innan frågan kom.


Våra läppar mötes och det var alldeles underbart, nästan magiskt. Sen kysstes vi i flera timmar, vi kunde inte sluta, fick inte nog av varandra. Ju mer vi gav ju mer ville vi ha. Det var så häftigt, för det var nästan som om det gick stötar genom hela min kropp. Aldrig tidigare hade jag upplevt en sådan attraktionskraft. Den natten somnade vi tätt omslingrade i varandras famnar, och sedan den dagen har vi inte varit ifrån varandra.


Det sa verkligen "KLICK".


Måndagen den 11 juli 2005 blev vi sambos. Och den 22 maj samma år firade vi ett år. Tiden går fort när man har roligt. Och tillsammans med Johan har jag aldrig tråkigt. Han är min saga som blev verklighet.


Äntligen har jag fått uppleva vad riktig kärlek är, och det är fantastiskt. Vi är som gjorda för varandra.


Så det lönar sig att våga satsa. Friskt vågat hälften vunnet. Vi har alla någon gång blivit sårade eller trampad på tårna, men för den sakens skull ska man inte neka sig själv chansen till att hitta den äkta, sanna kärleken.  Jag vågade satsa och jag vann jackpoten.


Johan  är mannen i mitt liv. Han är min ängel på jorden.

Det är verkligen så, för idag bär vi samma efternamn och har tillsammans skapat världens finaste lilla tjej!
Jag skulle nog inte kunna vara mer lycklig än vad jag är!


You are my brightest star


Will you ever?

I don't think you will
ever fully understand
how you've touched my life
and made me who I am.

I don't think you could ever know
just how truly special you are
that even on the darkest nights
you are my brightest star.

I don't think you will ever fully comprehend
how you've made my dreams come true
or how you've opened my heart
to love and the wonders it can do.

You've allowed me to experience
something very hard to find
unconditional love that exists
in my body, soul, and mind.

I don't think you could ever feel
all the love I have to give
and I'm sure you'll never realize
you've been my will to live.

You are an amazing person
and without you I don't know where I'd be.
Having you in my life
completes and fulfills every part of me.

Skrivet av mig i juli 2006


Sanningen!!!



Igår var min älskling på kurs i kommunikation med sitt jobb. Och han kom hem med lite olika analyser av sin personlighet. Och jag skrattade gott. För dom var klockrena!

Utdrag:

Grundbeteende:
Ditt primära intresse är inte att odla relationer och vara populär utan du strävar istället efter att nå dina mål så snabbt och effektivt som möjligt.

Du är en praktiskt och seriös person som koncentrerar dig på fakta och mätbara frågor.

Kombinationen av effektivitet och precision gör att du upplevs som mycket kompetent. Din rätttframhet och säkra stil hjälper dig att genomföra svåra uppgifter med hjälp av ren karaktärstyrka.

Utmärkande egenskaper:

Du är av naturen något misstänksam. Du vill ha kontroll över din omgivning genom att undersöka och ta itu med allt som kan hota din position. detta kan föra med sig att du ser problem och svårigheter där det i själva verket inte finns några.

Karaktärsdrag:

* Älskar utmaningar
* ställer höga krav
* avskyr att sitta stilla
* avskyr att vänta
* Kommer alltid först till jobb och går sist
* Går aldrig, utan springer (!!!! huvudet på spiken!!!)
* Avskyr att vänta, för det är bortkastad tid
* Jobbet är en livsstil
* Kan vara en dröm för arbetsgivaren med en mardröm för familjen.
* Ofta kan personer med de här karaktärsdragen glömma det utanför jobbet. Frugan säger kanske: "Jag älskar honom fortfarande med vi ses ju aldrig!"
* Och ser det som avgörande att hela tiden själv övrträffa sina mål!

Tadaaa,där har ni min man i ett nötskal!

Vårt bröllop



Den 4 oktober 2008, var en av de bästa dagarna i mitt liv!
Då blev jag fru Malmborg! Vi gifte oss i Kirsebergs kyrka och våra vänner och släktingar närvarade. Lilla Freja döptes också! Och Sarah, vår fantastiska vän förgyllde dagen med sin skönsjungande sång.

Festen hölls på Malmöhus Slott, supermysigt. Allting var SÅ bra!
Bröllopsnatten spenderades i sviten på Scandic Kramer.


















Nyare inlägg
RSS 2.0