Dag 3- Mina föräldrar



Mina föräldrar!
Världens bästa!

Bilden ovan är tagen från en av våra resor till Gran Canaria, denna bilden är dock tagen på LaGomera när vi hälsade på min kusin och hennes familj, julen 99.

Min mamma heter Irene, det är henne jag är döpt efter i 2e namn. Min mamma och jag har idag en väldigt bra relation. Men säkerligen precis som så många andra mammor och tonårsdöttrar så bråkade vi dessvärre väldigt mkt under min uppväxt. Värst var det väl under högstadiet. Tyvärr. Detta har jag bett min mamma om ursäkt för idag när man blivit vuxen och insett att man fick något kanske en del saknar under sin uppväxt: Någon som verkligen bryr sig om en, någon som vill lägga sig i sitt barns liv och val, någon som inte räds att ställa sig emot dumma beslut, någon som älskar en i alla lägen, även om man ibland kanske inte förtjänar det lika mycket.

Idag är min mamma min största idol. Hennes betydelse i mitt och insikten till hur viktig hon är för mig kom på riktigt när Freja kom till världen. Då förstod man på riktigt vad moderskap är.
Min mamma är en stark och målmedveten kvinna, som alltid har städat förmycket, alltid lagat förmycket mat, älskar att inreda sitt hem och piffa, och gör det riktigt bra. Som alltid sätter alla andra framför sig själv.
Mamma jobbar idag inom äldrevården och det var tackvare henne som jag fick jobbet inom vården, och som jag beslöt mig för att plugga till undersköterska.

Min pappa heter Bo. Och jag har alltid varit pappas flicka, så jag förstår varför Freja är så pappig ibland. Det är nåt visst med pappa <3

Jag tror att jag alltid kommer vara liten i min pappas ögon. Precis som farfar fortfarande kallar mig för Lillan <3

för att ni ska förstå hur mycket pappas tös jag är så ska jag berätta om den julen då vi åkte till Gran Canaria, där bilden ovan är tagen ifrån.

Vi satt på båten mellan Teneriffe och LaGomera med min faster och farbror. Min faster frågade mig: Kim vill du också ha en Gin & Tonic? (fyllde ju faktiskt 18 i januari, drygt en månad efter resan, så det kändes okej att fråga mig tyckte hon.)
Då svarar min pappa åt mig: Nej, hon tar gärna en glass!
Jag började skratta och sa: En glass?
Pappa svarade: Ja men du älskar ju glass!
Jag: Men jag gillar g&t också!
Pappa tittar på mig med blid blick och säger: Men är inte en glass bättre trots allt!

HAHA min älskade pappi! <3

Min pappa jobbar som målare och hans arbete har alltid intresserat mig. Enda sedan jag var liten så har jag imponerats av hans arbete. Ville alltid följa med honom på jobb när han gick på morgnarna. Hängde på dörrhandtaget och vrålade: jag vill till min pappa! Stackars min mamma :(

Hur som helst, pappa har alltid låtit mig få vara med. Hjälpte till att riva tapeter varje gång vi målade om (ja och det blev ett par gånger under ens uppväxt.) Det är det som är fördelen med att ha en pappa som är målare. Man kan ändra om mycket och ofta. Och pappa är fortfarande den jag konsulterar när vi ska fixa till här hemma. Det är fortfarande lika häftigt att se honom tapetsera ett rum, spackla en vägg, måla detaljer, till och med när han pappar in eller plastar in så gör han det så jäkla smidigt... man blir imponerad.

Och jag förstår min dotter fascination av sin morfars jobb när han målade om hennes rum för två veckor sedan. Jag kände ju precis likadant när jag var liten <3

Jag instämmer med min dotter: Morfar han är duktig!

ALDRIG har jag skämts över mina föräldrar. Inte ens under tonåren när många andra tyckte att sina föräldrar var pinsamma. Min föräldrar har aldrig varit pinsamma. Jag uppskattade jättemycket att jag under min uppväxt fick ha mina kompisar hemma hos oss, att jag fick förtroende att ha födelsedagsfester och nyårsfester för mina vänner hemma. Jag uppskattar att dom la sig i mitt liv, och brydde sig om vad jag gjorde eller inte gjorde. Jag uppskattar att dom aldrig har tvingat mig till något men däremot alltid stöttat mig när jag har velat göra något.

Visst tycker jag än idag att min pappa har världens sämsta humor, fast vid närmare eftertanke så har ju jag också det, så vi är nog mer lika än vad jag kanske trott. Har dock min pappa att tacka för mitt stora sportintresse. Han har uppfostrat mig att uppskatta skidor, fotboll, hockey och handboll. Och mamma har gett mig fin-sporterna: Konståkning och isdans <3

Där har ni dom- Mina föräldrar- världens bästa!

Älskar er mamma och pappa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0