Sitter och kollar på foton på en nykläckt Freja och längtar plötsligt vansinnigt mkt efter bebisen.
Åh va mysigt att gosa bebis!




Titta vilken liten pluttis hon var.... tänk att den där lilla godingen på bilderna blir 3 år om drygt 4 månader!

.. de desperata hemmafruarna!

Som jag har längtat efter lite "kvalitets-tv".

Idag premiär av DH och imorgon börjar Grey´s! JAAAAAA

Underbart!

Jag är en sucker för DH och Grey´s.

När Freja föddes så gick DH också på tisdagar. Freja föddes en tisdag kl 0646, och vid lunchtid anlädde vi till patienthotellet. Jag hade två frågor till sköterskan.

1. När kan jag åka hem?
2. Vad behöver jag göra för att få tvn inkopplad? det är desperate housewifes ikväll och det måste jag se!

HAHA fan va knäpp man är! Nyförlöst och det enda jag tänkte på var de desperata hemmafruarna ;)

Frejas nya vårsko :) Är den inte fantastisk!


Och min :)

Nu ska vi bara ha vår också haha

Hej alla söta!

Jag orkar inte blogga just nu, jag mår så fruktansvärt jävla dåligt.

Känns som jag är världens mest deprimerade person. Blir fan trött på mig själv.

Träffade sjukgymnasten idag, jodå, klara foglossningar i både ljumskarna och i svanskotan.
Ordinerad bälte och en mjuk kudde att sitta på för avlastning för svanskotan.

Men det är ju inte bara det, jag har varit förkyld i snart en månad, så imorgon ska jag till doktorn igen och kolla mina bihålor och mina ögon. För jag har lock för öronen också, vilket kan vara ett teckan på öroninflammation fick jag höra. Och som om inte förkylningen i sig vore nog har jag nu också fått tillbaka min underbart sköna magkatarr, då hela denna situationen håller på att ta kål på mig.

Sen efter det så ska jag ringa cura kliniken igen. Måste träffa läkaren igen. Jag känner mig helt värdelös, kan inte sova om nätterna, har ont i magen så nu kan jag knappt äta iheller, ont i ryggen, stressad över jobbet.... en förkylning som aldrig släpper....

Det är ju inte bästa utgångsläget för en att bli frisk liksom. Bara graviditeten i sig gör ju att immunförsvaret är lägre, sen stressen på det.... *suck*

Men jag ska fan kämpa denna veckan... och hoppas det kommer en vändpunkt snart.... för såhär kan jag ju inte ha det.

Tycker så synd om alla runt omkring mig..... Hon rolig är jag på en skala? Gnälligaste kärringen i stan typ....
Är så deppig att jag nästan kräks på mig själv!

Min första kyss bör ju ha varit med min första pojkvän, Tommy Nilsson. Fast den minns jag inte. Jag minns dock att vi hånglade en massa. Så såklart kysstes vi, men första gången minns jag dock inte.

Däremot minns jag SÅ väl första gången jag kysste min pojkvän Mikael Bergkvist. Honom var jag tillsammans med när jag gick i 9an och han i 8an. Det var över sommarlovet som vi blev tillsammans. Han var så himla gullig. Vi hade varit ute och umgåtts med våra vänner och var påväg hem. Vi bodde på samma område. När vi nästan var hemma så stannade vi på cykelbanan, under en av gatulamporna, han gav mig ett kort, med världens finaste meddelande, och så kysste han mig. Helt magiskt! Jag trodde knappt det var sant! Det är ett sånt där minne man alltid kommer bära med sig!

Antar att det är mina framtidsvisioner som det syftar på.

Ja det är svårt.
Jag har ju redan min drömman
Mitt gulliga lilla hus
Mina fantastiska dotter
En bebis till på bakning
En utbildning
Ett bra jobb.

Men det som skulle göra livet lite roligare vore väl:

* ett större hus med pool
* körkort
* ett bättre mer välbetalt jobb
* och mer resor

--------------------------
drömmer  mest om förlossningen! Om vi ska diskutera såna drömmar.
I natt drömde jag återigen att jag födde en flicka och att förlossningen gick bra och snabbt.

kl 11 började värkarna och kl 1408 kom dottern till världen.
Väldigt detaljerade drömmar har jag just om förlossningen. detta är andra gången som jag drömmer om tid och kön på bebisen.

--------------------------

Kan summeras med:
jobba, äta, mysa, men freja, snuva, laga mat, hosta, bada, sova!

Jag har två fantastiska systrar. Linda och Helen heter dom. Dom är något äldre än mig. Men idag gör det inget. Det var värre när vi var mindre. Då var jag bara den odrägliga lillasystern som dom sprang ifrån ute på gården.

Det skiljer 8 respektive 7 år mellan oss. Och som ni förstår så har ju Linda och Helen därigenom mer gemensamt än med mig...

Mina systrar är mina halvsystrar, men det är inget halvt med dom alls. Har alltid bara refererat till mina systrar.

Dom är underbara, och jag älskar dom av hela mitt hjärta. Och uppenbarligen älskar dom mig med då jag har fått förtroendet att vara gudförälder till alla mina syskonbarn utan den förstfödde. Så jag är gudförälder till fyra underbara ungar!


Jag och Linda i somras <3


Jag och Helen 2006 (tror jag att det är)

Detta inlägget kommer gå till historien som århundradets tråkigaste blogginlägg.

Jag har haft på mig följaden:

* trosor
* Bh
* Kritstrecksrandiga kostymbyxor
* svart v-ringad mammatunika
*Svart kavaj
*Hudfärgade stödstrumpor
*Magstödet
*Min jacka
* Mina skor
* Grå tunika (bytade om till den när jag kom hem från jobb)

Ja roligare än såhär blir det inte en blåsig tisdag som denna!
Enjoy!

Min tro..... hmmm! Det är svårt att definiera sådär klart.
Jag är döpt och konfirmerad, jag ä gift i kyrkan.
Men är jag allt det för att jag är kristen? Ja det är väl därför.
Jag är kristen, i grunden. För hela svenska samhället är uppbyggt på kristendomen. Men jag är inte kristen så att jag går i kyrkan, ber, läser biblen och tror på Gud och Jesus osv.

Eller ja, jag vill ju tro att det finns något som är större än oss, men om det är Gud eller ett stort svart hål vet jag inte. Jesus, Josef och Maria har alldeles säkert existerat, men om Jesus hade de egenskaper och krafter som det går att läsa om har jag ingen aning om. Jag var inte med då ;)

Jag tror på människans godhet och jag tror att alla människor föds goda. Till och med Hitler, Stalin och Saddam föddes goda, att dom sedan blev personiferade med ondskan har ingenting med vad dom hade för grund när dom föddes.

Finns helvetet? Hmm, säger som min mamma. Helvetet finns, men det är det vi själva skapar för oss här på jorden.

Men jag tror såhär: Att om Gud nu finns, och det är dit upp (pekar mot himlen) som vi hamnar efter döden, så tror jag att Gud förlåter mig och släpper in mig trots att jag inte har varit en fullgod kristen. för jag har velat tro, men har lite svårt att göra det med tanke på hur det ser ut på jorden med krig, svält och orättvisor. Gud är en förlåtande skapelse och kristendomen går mycket ut på att vara god mot andra. Så jag tror att Gud förlåter mina synder om det är honom jag möter efter mitt sista andetag.

Men samtidigt kan man ju nästan önska att det finns nån sanning i det här med att återfödas, det hade ju varit häftigt. Blir jag återfödd så vill jag gärna bli en katt, härligt att bara få leka, äta och sova ;) Eller så vill jag bli en fluga på en helig ko i Indien. En flyga för då kan jag irritera alla de människor som jag tyker är lite störiga, och sen återvänder jag bara till min ko, för där kan ingen röra mig haha

Det här med tro är så luddigt. Iaf för mig. Jag älskar kyrkor, men inte för att det är Guds hus. Jag älskar kyrkor för att dom bär på en historia, en historia om folk och tider som vi aldrig själv har fått uppleva. Det är skillnad för att vara kristen på 2000-talet och att vara kristen på 1600-talet. Tiderna förändras, och tron blir mer modern, för att samhället ser inte likadant ut idag som för 1500 år sedan!

Så länge man tror gott om alla människor och har en vilja att förstå sig på andra kulturer och religioner så kommer världen bli ett trevligt ställe för alla.

Jag har full förståelse för att människor är troende! det ger många en trygghet. En trygghet att liksom veta vad som händer efter döden, vad som händer om man syndar, att veta att jag bara behöver säga 15 Ave Maria så är jag förlåten för mina synder. Det är skönt att lägga ansvaret på "någon annan". Det är inte jag... det är min tro! Rädsla för livets ovisshet gör nog att många skapar sig en trygghet i sin tro, oavsett vad man tror på. Jag tror inte att någon tror något för att man vill andra illa!

Ja det var mitt lilla luddiga svar om min tro!

Jag är lyckligt lottad, jag har inte EN bästa vän, jag har FYRA!

Min allra äldsta vän, alltså den jag har varit vän med längst är Kamilla rosberg.
Vi har känt varandra sedan vi var 7 respektive 8 år.

Därefter kommer Lasse, vi blev vänner han han började i vår klass i tvåan på lågstadiet.

Därefter kommer Amy Florén, vi kände varandra redan på högstadiet men det var först på gymnasiet som vi började umgås och sedan dess har vi varit riktigt bra vänner.

En annan speciell vän är Sarah Lindskoug, henne lärde jag känna på musikgymnasiet.


Jag och Milla på mitt bröllop. Milla var såklart brudtärna (precis som Amy).


Lasse och Milla höll ett gemensamt tal till mig/oss på bröllopet.


Jag och Amy på Amys bröllop, där jag såklart var brudtärna :)


Och finaste Sarah som höll tal på vårt bröllop, inte nog med det så förgyllde hon hela vår bröllopscermoni med sin underbara röst.
------------

Milla och jag har hittat på mycket roligt tillsammans genom åren, vi har som sagt känt varandra sedan vi var 7 resepektive 8 år gamla, och det finns inget som vi inte kan berätta för varandra. Det är underbart att ha en sådan vän. Även om vi umgicks betydligt mer när vi var yngre än vad vi gör idag, så vet vi alltid vart vi har varandra.
Idag bor vi inte 2 kvarter ifrån varandra. Hon bor i Osby och jag i Malmö. Men vi vet som sagt att vi alltid finns för varandra. Milla har två underbara döttrar och det är en sann lycka att få vara del av deras liv.

Lasse, ja vad ska jag säga. Älskar honom av hela mitt hjärta. Denna norrlänska chamör steg in i mitt liv på Blankebäcksskolan när jag gick i tvåan på lågstadiet. Sedan den dagen har vi varit vänner. Vi har skrattat, gråtit, slagits och kramats. Jag blev vansinnigt förälskade i honom på lågstadiet, och har alltid haft ett "gott öga" till honom. Han är en av de finaste människorna jag känner, och han betyder oerhört mycket för mig. vi är totalt värdelösa på att höra av oss till varandra under långa perioder. Men som vi bruka säga, om vi börjar ringas för ofta så är det något som inte stämmer.

Amy, älskade Amy. Vi har delat det mesta... till och med varit tillsammans med samma kille ;) Det var väl där som vår vänskap blev som starkast. Amy är den av mina tjejkompisar som har varit med under festperioden under uppväxten. Många helger har vi spenderat tillsammans på Öl & vin och Privé, Etagé och Slagthuset. Många vinare har vi delat. Nu är vi båda vuxna och gifta och har barn. vilket verkligen är superhärligt, vi har följts åt, tätt, tätt har vi följts åt. Underbart!

Sarah is one of a kind. Älskar henne så otroligt mycket. Hon är en mycket speciell människa, lite lagom galen, enormt kärleksfull och lika fotbollsgalen som jag är! Och som om detta inte vore nog så är det faktiskt så att vi båda ska bli mammor i sommar. Helt otroligt.... det trodde man ju aldrig. Sarah kommer alltid stå mig nära. Hennes present till mig och Johan på vår bröllopsdag är värd allt och lite till. Hennes fina sånger på vårt bröllop.

så där har ni dom... mina allra bästa vänner!

Fast sanningen är att när man var yngre hade man 2000 polare, men idag har man ett fåtal vänner, som alla står mig mycket mycket nära! Idag räknar man inte kvantitet utan kvalitet!

0725- Klockan ringde, dags att stiga upp!
0800- stämpla in på jobb
1215- dags för lunch. Blev bortskämd idag. Ryggbiff, bea och pommes och mumsig sallad.
1330- stämplade ut och cyklade hem till älsklingarna
1345- bytade om och sminkade mig
1414- Hoppade på buss nummer 4 mot centralen för att möta världens bästa Sarah i stan för en fika.
1438- Anlände till centralen och promenerade till aportek Lejonet på Stortorget och shoppade: Stödstrumpor, flytande alvedon till Freja. Gick vidare till Pressbyrån för att köpa snus till Johan.
1500- Möte upp Sarah hos hennes frisör. Och promenerade sedan bort mot Baltzar Barn för att se om dom hade ett stödbälte till försäljning till mig. Men det hade dom inte... däremot hade dom 70% rea, och vi hittade en skitsnygg barnjacka för 1826 kr, så vi slog till och köpte fyra... eller inte! *s*
1520- Gick vidare till Barnliv, dit vi blev rekommenderade att gå. Och dom hade ett stödbälte, till fyndpriset 159 kr. Wiiiieeee.
1530- Gick vidare mot H&M, men fann inget roligt där, dessutom var det hur mkt folk som helst där. Åhléns däremot blev en guldgruva för mig iag. Köpte hårfärg till ett bra pris och ska således färga håret imorgon.
1550- Begav oss ut på gatan igen för att hitta ett fikaställe. Espresso House var fult fult fult.... Gick till Waynes coffee och hittade sittplatser. Smoothies till tjockisarna för hela slanten <3 Sweet!
1624- Satte mig på bussen igen för att åka hem till mina älsklingar.
1715- Öpnnade dörren till mitt underbara hem!
1716-1800- Slappade i sängen med älsklingarna och kollade på New castle-Arsenal. Såg NC ta över matchen helt. GUT!
1805- Började på maten. Tinade kyckling. skalade potatis och morötter. Hackade lök och paprika. Kokade upp sås.
1910- Middagen serverades i vardagsrummet. stekt kycklingfilé, ugnspotatis med grönsaker och cafe de paris-sås.
2000- Melodifestivalen på TVn ÄNTLIGEN. Och här i soffan tänker jag sitta i ett par timmar och sedan blir det sängen!

Givande dag!
Hur har du haft det?

    

Min matkonsumtion idag har bestått av följande:

* 1 bulle med russin och fröer, på denna hade jag ost på ena halvan, andra halvan med leverpastej, gurka och tomat på både delarna.
* 1 hård kokt ägg med kaviar
* 1 kopp kaffe
* 1 glas med Schweppes Tonic water
* 2 chokladbollar
* 6 potatisskruvar som jag "stal" ifrån Freja
* 1 glas apelsinjuice.

Ingen lunch idag, därför skitet efter frukosten.
Ikväll blir det:
* Lövbiff med potatis och dippa
* Popcorn kanske.....

Roligare än såhär blir det inte en dag som denna.

Mina föräldrar!
Världens bästa!

Bilden ovan är tagen från en av våra resor till Gran Canaria, denna bilden är dock tagen på LaGomera när vi hälsade på min kusin och hennes familj, julen 99.

Min mamma heter Irene, det är henne jag är döpt efter i 2e namn. Min mamma och jag har idag en väldigt bra relation. Men säkerligen precis som så många andra mammor och tonårsdöttrar så bråkade vi dessvärre väldigt mkt under min uppväxt. Värst var det väl under högstadiet. Tyvärr. Detta har jag bett min mamma om ursäkt för idag när man blivit vuxen och insett att man fick något kanske en del saknar under sin uppväxt: Någon som verkligen bryr sig om en, någon som vill lägga sig i sitt barns liv och val, någon som inte räds att ställa sig emot dumma beslut, någon som älskar en i alla lägen, även om man ibland kanske inte förtjänar det lika mycket.

Idag är min mamma min största idol. Hennes betydelse i mitt och insikten till hur viktig hon är för mig kom på riktigt när Freja kom till världen. Då förstod man på riktigt vad moderskap är.
Min mamma är en stark och målmedveten kvinna, som alltid har städat förmycket, alltid lagat förmycket mat, älskar att inreda sitt hem och piffa, och gör det riktigt bra. Som alltid sätter alla andra framför sig själv.
Mamma jobbar idag inom äldrevården och det var tackvare henne som jag fick jobbet inom vården, och som jag beslöt mig för att plugga till undersköterska.

Min pappa heter Bo. Och jag har alltid varit pappas flicka, så jag förstår varför Freja är så pappig ibland. Det är nåt visst med pappa <3

Jag tror att jag alltid kommer vara liten i min pappas ögon. Precis som farfar fortfarande kallar mig för Lillan <3

för att ni ska förstå hur mycket pappas tös jag är så ska jag berätta om den julen då vi åkte till Gran Canaria, där bilden ovan är tagen ifrån.

Vi satt på båten mellan Teneriffe och LaGomera med min faster och farbror. Min faster frågade mig: Kim vill du också ha en Gin & Tonic? (fyllde ju faktiskt 18 i januari, drygt en månad efter resan, så det kändes okej att fråga mig tyckte hon.)
Då svarar min pappa åt mig: Nej, hon tar gärna en glass!
Jag började skratta och sa: En glass?
Pappa svarade: Ja men du älskar ju glass!
Jag: Men jag gillar g&t också!
Pappa tittar på mig med blid blick och säger: Men är inte en glass bättre trots allt!

HAHA min älskade pappi! <3

Min pappa jobbar som målare och hans arbete har alltid intresserat mig. Enda sedan jag var liten så har jag imponerats av hans arbete. Ville alltid följa med honom på jobb när han gick på morgnarna. Hängde på dörrhandtaget och vrålade: jag vill till min pappa! Stackars min mamma :(

Hur som helst, pappa har alltid låtit mig få vara med. Hjälpte till att riva tapeter varje gång vi målade om (ja och det blev ett par gånger under ens uppväxt.) Det är det som är fördelen med att ha en pappa som är målare. Man kan ändra om mycket och ofta. Och pappa är fortfarande den jag konsulterar när vi ska fixa till här hemma. Det är fortfarande lika häftigt att se honom tapetsera ett rum, spackla en vägg, måla detaljer, till och med när han pappar in eller plastar in så gör han det så jäkla smidigt... man blir imponerad.

Och jag förstår min dotter fascination av sin morfars jobb när han målade om hennes rum för två veckor sedan. Jag kände ju precis likadant när jag var liten <3

Jag instämmer med min dotter: Morfar han är duktig!

ALDRIG har jag skämts över mina föräldrar. Inte ens under tonåren när många andra tyckte att sina föräldrar var pinsamma. Min föräldrar har aldrig varit pinsamma. Jag uppskattade jättemycket att jag under min uppväxt fick ha mina kompisar hemma hos oss, att jag fick förtroende att ha födelsedagsfester och nyårsfester för mina vänner hemma. Jag uppskattar att dom la sig i mitt liv, och brydde sig om vad jag gjorde eller inte gjorde. Jag uppskattar att dom aldrig har tvingat mig till något men däremot alltid stöttat mig när jag har velat göra något.

Visst tycker jag än idag att min pappa har världens sämsta humor, fast vid närmare eftertanke så har ju jag också det, så vi är nog mer lika än vad jag kanske trott. Har dock min pappa att tacka för mitt stora sportintresse. Han har uppfostrat mig att uppskatta skidor, fotboll, hockey och handboll. Och mamma har gett mig fin-sporterna: Konståkning och isdans <3

Där har ni dom- Mina föräldrar- världens bästa!

Älskar er mamma och pappa!

Ja det är ju en definitionsfråga!

Första förälskelsen i en person som man blev tillsammans med? Eller första förälskelsen i en person som var kändis?

Min allra första förälskelse var i Zack i Pang i plugget. Mark-Paul Gosselaar. Han var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ snygg.


Men min allra första pojkvän hette Tommy Nilsson och honom var jag tillsammans med när jag gick i sexan. Han var jättekort och jag lite lätt överviktigt (redan då) och det var egentligen jättemärkligt hur vi blev ett par. Men det var trevligt. Vi hånglade en massa och tittade på Grannar hemma hos honom. *skrattar*

Sen finns det en kille till som jag var förälskade i under låg och mellanstadiet, och har väl i princip alltid varit väldigt förtjust i honom. Lasse... Lasse Hedh. En hat-kärlek. Men det blev aldrig vi... för vi hade slagit ihjäl varandra... haha. det underbara är att han fortfarande är min vän och finns i mitt liv. OCh jag älskar verkligen honom, som min vän!



däremot så hette min allra första riktiga pojkvän, ja som man kan kalla som pojkvän, där man hade ett riktigt vuxet förhållande med Henrik Holmkvist. Jag var SÅ kär i honom. Vi träffades på en adventsfest i Lund den 27 december 1998. Vi hade ett bra förhållande, hittade på mkt roligt. Sommaren 1999 åkte vi tillsammans till Miami för att hälsa på min syster. 28 dagar i solen och värmen, sen gjorde han slut. Fast vi träffade från och till ett helt år efter det... så är det när man inte kan hålla fingrarna i styr, när man är ung och full av hormoner haha


Såhär ser han ut idag *skrattar och minns allt roligt*

Där har ni mina kärlekar.
Fast som alla vet så spelar det ingen roll vad som varit förr.... det är dock det som varit som har gjort mig till den jag är idag. Men mannen i mitt liv heter Johan <3

    

Låt mig presentera mig:

Kim Irene Malmborg heter jag! Föddes en kall vinterdag i Malmö för 29 år sedan.
Växte upp i Malmö, Sofielund, men detta minns jag inte. Minns dock att jag hade en dagmamma som hette Sandra, och hon hade en galen katt som vi en gång fick veva upp i selet från balkongen, då han hade hoppat efter en fågel. *fnissar* Och så hade Sandra en dotter, vars namn jag inte minns, men jag minns att hon målade gubbar på sina fotsulor och spelade teater för oss barn vid sänggaveln.

Jag tror att det var runt 1985 som vi flyttade ut till Oxie.

1988 började jag på förskolan på Oxie Centrum. Det var spännande. Älskade mina frökna där. Lena, Sylvia och Lotta hette dom, minns dom som om det var igår. Minns fruktstunderna, vår leksaksaffär, studsmattan och så minns jag att vi varje fredag hade sångstund och då sjöng vi alltid "bonden tar en fru".

1989 började jag 1e klass på Blankebäcksskolan. 1B gick jag i, och hade skolan bästa fröken. Birgitta. Hade det inte varit för henne engagemang och kärleksfulla sätt att lyfta fram oss barn så tror jag inte att jag hade fått det självförtroendet som jag faktiskt hade som lite, och fortfarande har. Vi spelade mycket teater och sjöng mycket. Vilket var rena paradiset för mig.

Hela låg och mellanstadiet var en rolig och lättsam tid, precis som det ska vara när man är barn. Jag spenderade mycket av min fritid på Blankebäcksfritidsgård. Där lärde jag mig spela biljard, stöpa ljus, sjunga karaoke, baka, pyssla och massa annat kul. Varje höst och påsk åkte jag med fritidsgården på läger, det var rena himmelriket.

Jag gillade att åka på läger när jag var liten. Därför spenderade jag varje sommar från det år man fick till och med sista året det var möjligt att åka med att åka på kollo i Höllviken. Underbart var det.

1995 började jag högstadiet. Oxievångsskolan. Det var en rolig tid. Det var nu som internet blev aktuellt, men det var på modem och sega uppkopplingar. Det tog 30 minuter ibland att ladda upp en sida. Och jag och min vän Emma chattade ofta på Aftonbladets chatt (ja det fanns inte så många alternativ på den tiden). Randiga rutan och rutiga randen heten vi i chatten *skrattar*

1998 började jag på Heleneholms musikgymnasium och målet på min skolresa var nått. Enda sedan jag gick i fjärdeklass sa jag att jag skulle gå musikgymnasium när jag blir stor. Med sång som huvudinstrument och gitarr som biinstrument så njöt jag mig igenom 3 år. Den bästa tiden i min skolgång. Älskade skola varje dag. Det var nu som dejtinglivet och det här med pojkvän blev aktuellt. Mer än så behöver vi inte gå in här :)

2001 tog jag stundenten och visste inte vad jag skulle göra härnäst. Blev en ganska turbulent tid bland vännerna efter studenten och till slut fick jag nog, behövde distans och tänka. Så jag packade väskan och åkte till Malta för att hälsa på Emma. En månad stannade jag. Och det var SÅ skönt att komma bort från allt och möta människor som inte visste någonting om en. Jag sorterade ut mina tankar och återvände till Sverige med en lista på saker jag ville göra.

I december 2002 påbörjade jag min undersköteskeutbildning med inriktning på psykiatri. En eftergymnasialutbildning på ett år. Jag träffade många intressanta människor och jag lärde mig mycket om mig själv. Sommaren 2002 flyttade jag även hem till min kompis Marcus, men efter ett par månader flyttade jag därifrån igen, man ska aldrig flytta ihop med någon när man har andra tankar än att bara bo tillsammans, speciellt inte om den man flytter in hos inte är på samma linje. Flyttade hem ett par månader till mina föräldrar igen och hösten 2002 flyttade jag in i min alldeles egna lägenhet på Branteviksgatan.

2003 började jag jobba på en låst demensavdelning på Oxievårdhem och det enda jag gjorde 2003 var att jobba, äta och sova kändes det som. Träffade dock en kille som jag var tillsammans med under året, vårt förhållande blev dock inte som någon av oss hade trott då han efter 3 månaders dejtande med mig flyttade till stockholm för att plugga musikvetenskap.

Men allt tråkigt brukar ju ersättas med något roligt. Och efter att Niklas flyttade till Stockholm och jag avslutade mitt vikariat på Oxievårdhem började jag plugga Genusvetenskap på Malmö Högskola och en hel ny värld öppnade sig. Jag pluggade sammanlagt 40 poäng genusvetenskap på MAH och precis när jag var i slutet på min B-kurs så träffade jag HAN. Mannen i mitt liv- Johan!

22 maj 2004 förändrades mitt liv för alltid. första dejten med Johan, och sedan dess har vi knappt varit ifrån varandra.

2004 var ett bra år, i oktober samma år tog MFF SM-guld <3 Men innan dess, i augusti så påbörjade jag min KY-utbildning i Turism i Tomelilla.

11 juni 2005 flyttade jag och Johan in i vår första gemensamma lägenhet på Kronetorpsgatan <3 Jag fortsatte plugga och livet hade sin lilla gång. 22 maj 2006 förlovade vi oss. Och i mars 2006 blev jag färdig turistkoordinator, och i juni samma år fick jag anställning på Scandic Segevång.

Den 17 september 2007 satt jag på toaletten med en positiv graviditetssticka i handen.

Livet förändrades på riktigt <3

3 juni 2008 föddes Freja och nu börjar livet bli riktigt intressant!

4 oktober 2008 är en stor dag i våra liv, då blev vi Herr och fru Malmborg och Freja döptes.

31 augusti 2009 flyttade vi in i vårt radhus, familjelyckan är total. Denna lyckan spädde vi på ytterligare den 7 oktober 2010 då jag återigen satt på toaletten med en positiv graviditetssticka i handen! den 14 juni 2011 är jag beräknad till att bli mamma för andra gången i mitt liv!

Jag är en mycket lycklig människa, som har fått förmånen att träffa många underbara människor genom livet.
Nej, jag har inte alltid varit glad och lycklig och skrattat mig igenom min barndom. Men varför ska man fokusera på sånt som är tråkigt?

Så, där har ni mig!

Efter att ha varit krasslig och haft ont i halsen och feber till och från sen i onsdags fick jag till slut nog igår.
Klockan 1442 ringde jag vår företagshälsovård och kl 15 hade jag en tid.

Jodå, visst var det streptokocker jag hade. Så jag blev hemskickad med kåvepenin.
Vilket kändes lite riskabelt, eftersom jag haft en allergisk reaktion på kåvepenin tidigare, detta är dock 11 år sedan.

Och eftersom jag är gravid så kan jag inte äta Dalacin som jag brukar få annars istället. Men vi kom fram till att jag skulle pröva med en halv tablett, sen avvakta en timme och hade jag inte fått några symptom inom en timme så skulle jag ta andra halvan. Jag fick inga symptom, så jag har lyckgtvis växt ifrån min känslighet mot kåvepenin, känns bra.

Medicinen har verkat snabbt. Känner fortfarande irritation i halsen, men svullnaden har lagt sig. Igår var jag så svullen och spänd i halsen att jag nästa hade "nackspärr" av smärtan.

Nu mår jag bättre, och har bara jobbat halvdag idag, gick hem vid lunch och har sovit middag 2 timmar och avnjutit ett varmt bad innan Johan och Freja kom hem. Skönt.

Fick MASSA fina spakitsgrejer av mina svägerskor och svågrar. Sen fick jag ett kit ifrån Bodyshop av min älskade man, så att jag inte ser ut som ett russin efter alla bad jag kommer ta framöver ;)

Älskade mamma och pappa kom med tulpaner med pengar i, vem gillar inte det??
Svärföräldrarna kom med mammatunikor och mammabyxor, sweet :)
Min morbror och hans familj fick jag fyra svarta extra stolar utav. Perfekt.

Sen älskade Freja hade en alldeles egen unik present. Ett pärlhalsband, som jag skulle ha i håret. För då såg jag ut som en prinsessa. Och man ska vara en prinsessa när man fyller år sa Freja!

för det är faktiskt min födelsedag! Hurra hurra hurra!
Idag blir jag 29 år gammal! tänk om ett år blir man 30.

Men vet ni vad, inte ett uns ångest över det!

För innan jag blir 30 har jag lyckats åstadkomma:
* tagit studenten 2001
* pluggat till undersköterska 2002
* läst 40 poäng genusvetenskap på MAH 2003-2004
* träffat mannen i mitt liv 22 maj 2004
* Blev sambo med Johan 11 juni 2005
* fick anställning på Scandic Segevång juni 2006
* Blev gravid med Freja i september 2007
* Blev mamma för första gången i mitt liv, 3 juni 2008
* Lyckats gå ner nästa 40 kg totalt från juli 2008-juli 2010.
* Blev Fru Malmborg 4 oktober 2008
* Blev husägare 31 augusti 2009
* Plussade den 7 oktober 2010
* Beräknas bli mamma för andra gången i mitt liv den 14 juni 2011.

Så ni förstår... man har ju faktiskt hunnit med en hel del :)

Födelsedagen firade jag i förskott i lördags med mina föräldrar, svärföräldrar, Min morbror och hans familj samt min kära svägerska och svåger.

Idag blir det lugnt firande tillsammans med Johan och Freja.
Mysigt!