28-årig tvåbarnsmamma?

För er som inte har barn kan detta vara svårt att förstå, för er som har barn och som hade en bra graviditet är det kanske lite lättare att förstå. Har du barn har du säkert tänkt tanken men kansek inte gjort verklighet av det!

Ibland kan jag bara sitta och fundera, drömma och längta lite.
Jag ÄLSKADE att vara gravid. Jag hade en fantastisk graviditet. Och redan 2 månader efter att Freja föddes så började jag sakna mig gravida mage!

Hur ska jag förklara det?? Jag vet att jag är överviktig, men när jag var gravid så var jag stor av en anledning. Det blev nästan som om min tjockhet blev berättigad. Svårt att förklara.

Det märkligaste med min graviditet var att jag inte ens visste att jag ville ha barn, hur många vill jag ha? Vill jag ha fler barn? vill jag ha ett helt fotbollslag? Man funderar och funderar, men vet inte riktigt svaret på frågorna.

Men idag började jag fundera, drömma och längta lite. Tänkte såhär: Om jag blir gravid i april, så kommer bebis nr 2 lagom till dec 09/jan 10. Och då är Freja nästan två år. Och jag behöver bara jobba 4 månader typ.

Det låter säkert sjukt för er som inte har barn. Men sen den dagen Freja kom till världens så ändrades mina prioriteringar MASSOR. Jobb har alltid varit viktigaste för mig, men nu känns det hemskt att behöva lämna Freja på dagis eller dagmamma för att jag ska jobba. Jag älskar mitt jobb, och jag tycker absolut att man ska göra rätt för sig. MEN jag vill inte att någon annan ska uppfostra mitt barn, jag vill inte missa när Freja gör sina "första gången saker". Även om jag vet att barn behöver omväxling, och att hon antagligen hade älskat dagis, så känns det fel.

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att gå hemma såhär länge. Men nu har jag redan ångest över att jag ska börja jobba i augusti! Om 4 månader är jag tillbaka vid mitt skrivbord på Scandic.

Men lösningen på den här känslan är kanske inte att skaffa ett barn till. Men å andra sidan så är det kanske just så vårt liv ska se ut. Att Freja ska få ett syskon lagom innan hon blir 2 år.

Tro nu inte att jag är gravid redan eller nåt sånt. Det här är bara mina tankar som spinner!
Främsta anledningen till att jag kanske känner att det kanske är lika bra att skaffa ett barn till nu är nog för att jag är så trött på hur min kropp ser ut. Jag vet att jag har gått ner massa i vikt redan och att jag har börjat träna, men det känns så jävla bortkastat när man vet att så småningom kommer vi vilja skaffa ett barn till och då kommer jag bli tjock igen!

Nu har jag tappat en massa vikt och centimetrar vilket har resulterat i en massa lös hud, degig och hängig mage! Så frågar du mig redan nu så JA, jag är redo att lägga mig under kniven och skära bort allt överflöd, släta ut och dra rätt. Så känns det. Det märkliga? Att jag ÄLSKADE min kropp när jag var gravid, även om jag var stor som ett hus!

Så...tvåbarnsmamma innan jag blir 28??


Kommentarer
Postat av: veronica

Go for it!!

Helt rätta tankar. Kunde inte sagt det bättre själv :)

Jag och stefan har planerat ett barn tills april nästa år. Känns lagom med 2 år imellan barnen.

Så visst skulle det vara kul om vi kunde följas åt ännu en gång ;)

dessutom att man behåller sin föräldrapenning är en stor fördel för oss.

Jag kommer nog ha svårt att skaffa ett jobb i dessa bistra tider.

Jag längtar sjukt mycket efter att vara gravid igen.

Gjorde t.o.m ett test häromdagen, önskade ett plus men tyvärr inte. Bättre lycka nästa gång.

Kramar Veronica

2009-03-19 @ 15:51:49
Postat av: Helle

Ja, det är svårt att förstå för mig som inte har barn (och kanske inte vill ha barn heller :)). Nu ska vi se... två barn innan jag fyller 28 år? Jag har tio dagar på mig att skaffa två barn... "TOBIAS!!!!! NU KÖR VI!!" ;-)

2009-03-19 @ 16:13:35
URL: http://helle.blogg.se/
Postat av: ullis

Det ÄR tufft i början att lämna sin lilla guldklimp till i princip helt främmande människor. Tänkte mycket på det här som du skriver om allt man missar och att de träffar henne mer vaken tid än jag. Alla är vi olika men på något vis tror jag att det hjälpte mig att Alex var hemma de fem månaderna med henne först och jag vande mig vid att inte vara med henne dagarna igenom. Dagiset blev därför egentligen inte någon skillnad för mig i fråga om tid med henne men tänker man på det känns det hemskt. Nu känns det faktiskt helt ok. Min fördel är ju att jag är ledig alla lov och får "ta igen" tid med henne då.



Gör det du känner för och lyssna bara på dig själv (och Johan... ;-)) Kram

2009-03-19 @ 19:53:18
URL: http://vildas-varld.blogspot.com
Postat av: Hanna

Hejja Kimzan!!!

2009-03-20 @ 09:20:47
URL: http://lifeofhannii.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0