Psykbryt!



Igår kväll när Johan kom hem från träningen fick jag ett psykbryt, vet egentligen inte varför. Men ibland har man bara såna dagar.
Allt var fel, och jag var bara ledsen, trött och FÖRKYLD! =(

Vi hade en diskussion som ledde till många tårar från min sida. Jobbigt när man måste erkänna sina brister. Inte bara för sig själv, utan även säga det högt!

Min upprördhet grundade sig mycket i att jag och Johan inte kommer ses speciellt ofta om vi ska träna varannan dag och endast kvälltid! Var även irriterad över att Johan så stark sa: Jag SKA träna de här o de här dagarna! Det kändes orättvisst, för då innebär det att jag får ta de dagarna som blir över och helt enkelt hålla tillgodo med de passen som kör då. Och det vill jag inte, jag vill ockå träna roliga pass när jag vill!

Iaf, vi satte oss ner och skrev upp alla pass som vi skulle kunna tänka oss att träna, på tider som vi kan, oberoende av den andre. Och sen kryssade vi i de pass vi helst ville köra. Och vet ni?? Helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld.

För jag insåg att jag kan be syrran passa Freja på morgnarna så jag kan träna passen om körs vid lunchtid =) Och sen såg jag att där fanns åtmintone två pass i veckan som är mammagympa, där man får ha bebisen med sig. OCh även om det inte är lika ansträngande träning som på ett skivstångspass så är det iaf styrkeövningar för mage/rygg och bäckenbotten, och det är ju aldrig fel. För de är ju inte direkt mina starkaste muskler!

Och sen skällde jag lite på Johan för jag har bett honom att stötta mig, och träna med mig så att jag kommer igång. Vi tränade tillsammans en måndag och en onsdag, sen tuttade han och körde på själv. Men jag då?? Två dagar är vad Johan behövde för att komma igång, en kille som tränat karate minst tre ggr i veckan sen han var 10 år och idag är han 31. Lite skillnad från mig, som tränat sammanlagt 1 månad totalt under min livstid ;) nja inte riktigt, men jag har svårt att komma iväg.

Och NEJ jag kan inte belasta honom för min dåliga karaktär, men om jag blottar mina sämsta egenskaper för honom och ber om hjälp så tycker jag att han borde förstå att det är en hjälp jag behöver med än två dagar.

Som jag sa igår. Ibland överväger jag verkligen att ringa en läkare och säga: Ge mig den där jävla magoperationen jag är berättigad så jag slipper kämpa för jag pallar inte mer!
Det hade varit den enkla utvägen!
För då hade jag inte kunnat äta förmycket, jag hade rasat i vikt, och jag hade inte behövt bekymra mig över träningen, för huden om blir kvar efter viktminkningen ja det kan jag operera bort!
MEN, jag är ju inte sån. Jag har aldrig gillat de enkla utvägarna. Har jag kunnat äta mig tjock kan jag äta mig smal, brukar jag säga! Men FAN va svårt det är!

Visst jag väger ett halvt kilo mindre denna veckan jämfört med förra. Men när man vet att man ska gå ner 40 kilo, ja då känns ett halvt jävligt lite, och tidperioden väldigt lång. Och alla som någon gång försöker uppnå något vet att man vill ha resultat snabbt. Ett halvt kilo i veckan och 40 kilo, det skulle innebära 80 veckors kämpande! Så lagom till den 10 augusti 2010 skulle jag ha nått mitt mål!!!!

Behöver jag säga att det idag är den 29 januari 2009???
*suck*

Men som jag brukar säga:
Det är bara till att bryta ihop och komma igen!

Kommentarer
Postat av: Karin

Tack snälla du för din fina kommentar, den värmde verkligen!



Vet precis hur det är att sitta och uttala sina fel och brister högt och inte hålla dom inne i huvudet...där det är tryggt och bara jag som vet!

Härligt iaf att ni verkar ha kommit fram till en lösning, det gör mig glad :)

Gymmar du bara eller kör du VV eller GI eller ngt sånt?

Jag ska iaf börja m att gymma lite så jag går ner ett par kilon för trots allt så går man upp när man slutar röka...Men jag kämpar på!



Ganska lång kommentar, sorry inte meningen att skriva en halv roman till dig.



Jag håller på dig tjejen.



Varma Kramar Karin :)

2009-01-29 @ 12:43:22
URL: http://lillak24.blogg.se/
Postat av: M..Åsa

Wow de kunde ju varit mina ord här hemma. vi tränar ju oxå.. men min man som tränat löpning sedan 10 års ålder och sprungit ett antal marathon lopp i sina år har väl lita andra tankar vad vet jag..men jag som har ett antal kg att gå ner 30 ungefär tar de lite längre tid för men som du skrev så var de presis så som de är här hemma.. men jag har fått ihop 3 dagar i veckan nu på sats gym och min man 3 dagar i veckan som han löper... skönt..



man gråter för de minsta när sådant här blir ett dilemma..



Kram Åsa med Tindra från aff maj08

2009-01-29 @ 14:04:45
URL: http://familjennore.bloggagratis.se/
Postat av: Marina

hjärtat...jag vill bara säga att jag tycker det är grymt imponerande av dig att du ens försöker och att du tar tag i det! Det är många som inte ens ger det en chans. Jag hade också behövt skala av ett par kilo men jag har inte ens förnuft eller ork att ta mig till någon form av träning. Jag förstår att 0,5 kilo inte känns så galet upphetsande men om ett par veckor så har 0,5 kilo förvandlats till några kilo till och då kommer det nog genast kännas som att det är värt allt slit. Kämpa på vännen, jag hejar på dig!

Kram!

2009-01-29 @ 21:55:47
URL: http://familjenbergerpersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0